Sprakande bild av människans natur

Bokförlaget Fri tanke har de senaste åren varit en frisk fläkt på litteraturmarknaden. Sedan en tid har de en ambitiös utgivning av främst naturvetenskaplig populärlitteratur. Böckernas frågeställningar har inte sällan något science fiction-artat över sig: kommer vi bli tusen år i framtiden? Vilka är de starkaste bevisen för utomjordingar? Hur tillverkar vi bättre mat i laboratorierna? Det kan låta pojkboksaktigt, men ofta förbluffas jag över hur inbjudande böckerna är. 1959 myntade C. P. Snow begreppet ”de två kulturerna”, som syftade på hur en järnridå rests mellan humaniora och naturvetenskap. Fri tankes mission tycks vara att riva den: spjutspetsforskning åt folket!

Ett strålande exempel på detta är två nyutkomna böcker om evolutionsteorin. I ”Bara en teori. Om evolutionsbiologi” ger zoologen Mats Björklund en generös introduktion till de senaste rönen inom fältet. Och i ”Apan & filosofen. Evolutionära svar på filosofiska frågor” försöker mikrobiologen Farshid Jalalvand snabbspola filosofi­historien mot en evolutionär fond. I de vänster­kretsar jag rört mig i råder skepsis mot evolutionsforskning. Ofta har socialdarwinismen och Richard Dawkins ”Den själviska genen” fått symbolisera hela fältet. Det är tokigt. Som Björklund påpekar är ämnet så brett att det är oöverblickbart, till och med för en fackman. Dessutom, skulle man kunna tillägga, finns det en evolutionsteori även för vänstern, med Göran Greiders ”Den solidariska genen”, Frans de Waals ”Empatins tidsålder” och det nymornade intresset för Pjotr Kropotkins ”Inbördes hjälp” som exempel.