Bok om kvinnors klassresor missar målet

Lena Sohl har intervjuat kvinnor som klivit uppför klasstrappan. Eller har de det? Rasmus Landström läser Att veta sin klass och blir irriterad över en analys som inte går på djupet med samhällsförändringarna.

Vad är en klassresa? Egentligen? Det funderar jag på när jag läser ett avsnitt ur sociologen Lena Sohls avhandling Att veta sin klass – kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige (Atlas). Där sitter Pia tillsammans med sin flickvän på en museirestaurang med fin utsikt. Pia retar sig på att mackorna kostar hundra spänn. ”Det är fan att man accepterar det, bara för att det är en skiva västerbottenost på tillsammans med en liten köttbit som heter något på italienska.” Flickvännen nickar, tittar ut genom panoramafönstret och berättar att hon ibland får en känsla av att hon har en smutsig yta, en hinna som inte går att tvätta bort. Att den förstärks när hon sitter i sådana här rum. Pia svarar att hon hatar alla i rummet eftersom de ser ut att passa in så bra.