Småskaling opera i stumfilmstappning

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

– Vi kommer aldrig att kunna sätta upp en stor uppsättning som Figaros bröllop eller något sådant, för vi har inte de resurserna. Men en gammal lärare tipsade mig om ”La serva padrona”, och jag blev totalt kär. Vilken fantastisk musik den har, säger Markus Norrman till ETC Västerås när vi hälsar på under en repetition på Växhuset.

Mycket barnopera

Markus är ordförande i Operarop, ett fristående kompani av operamusiker och -sångare som har verkat i Västerås sedan 2007. Han är själv operasångare, med ett förflutet i Storbritannien där han tidigare arbetade, och gör en av rollerna i ”La serva padrona”:

– Jag gick med i Operarop året efter att vi startade. Det behövdes en plattform för att spela opera i Västerås, för det fanns inte på den tiden, säger Markus.

– Vi har nästan uteslutande spelat barnopera, och det är en fantastisk form. Vi får dem ”i rätt tid”. De har adrig några förutfattade meningar om opera, utan de kommer bara och tar det för vad det är, fortsätter han.

Markus Norrman är den första att erkänna att Västerås operascen inte är så stor, och att det ibland kan kännas som att jobba i motvind när man verkar i en stad som inte är känd för sitt kulturella liv:

– Kulturscenen har blivit ganska hårt motarbetad av politikerna ibland, som i fallet med Sinfoniettan häromåret (då styrelsen för Västmanlandsmusiken bestämde att minska tjänstgöringsgraden för dess musiker från 60 till 50 procent, reds anm). Man hade aldrig kunnat säga ”ni får nöja er med halvtid” om något annat yrke, för då hade det blivit ramaskri. Men med kulturarbetare går det bra, säger han.

Historiskt betydelsefull

Markus kan inte försörja sig på heltid med Operarop, utan jobbar även med flera andra projekt vid sidan av. Passionen för opera gör honom kanske inte rik – åtminstone inte här i Västerås – men det är en livslång kärlek som aldrig kommer att lämna honom:

– Jag skulle säga att man når djupare med opera, på något vis. Det förenar både sång och teater, säger han.

”La serva padrona” är en komisk opera i den så kallade buffa-genren, en lättsammare form av opera som utmanade den mer seriösa, höviska operan från Frankrike i mitten av 1700-talet.

Den utlöste en musikhistorisk fejd – den så kallade buffoniststriden (”La querelle des bouffons”) – på grund av att 1700-talets konservativa operakännare såg buffaoperan som alltför folklig och enkel. Men Pergolesis uppsättning blev omåttligt populär på sin tid, och den har förblivit lika omtyckt ända fram till våra dagar. I dag anses ”La serva padrona” vara lika historiskt betydelsefull – som den är rolig.

”Rolig att göra”

Handlingen utspelar sig i den rika ungkarlen Ubertos hushåll, där han och tjänaren Vespone styrs med omild hand av husan Serpina:

– Vår version av den utspelar sig 1913, och vi låter den utspela sig i stumfilmsvärlden. Vi har tittat på gamla Charlie Chaplin-filmer, och spelar på det lite överdrivna Commedia dell’arte-sättet. Den är väldigt rolig att göra, säger Markus med ett leende.

”La serva padrona” spelas offentligt vid två tillfällen på Växhuset: i kväll fredag klockan 19, och som en matiné i morgon lördag klockan 15.