Sju saker du bör se på årets Venedigbiennal

Hyllning till svarta kroppar

Former som väller, sväller, stolt sticker ut rumpan och inte viker med blicken. USA:s paviljong är förvandlad till en hydda med vasstak. En hyllning till svarta kroppar. Simone Leigh som fick årets Guldlejon för sina verk på biennalen tar vid där förra biennalens pristagare Arthur Jaffas verk slutade. Både Jaffa och Leigh är afroamerikaner men där Jaffa i sina klippfilmer visade på ett söndrat och sårigt USA jagat av sin egen våldsamma historia visar Leigh på skuldror, bröst och hår i jätteformat. Kroppar som trotsar, arbetar och är stolta. Black is beautiful and sometimes black is blue. Publiken är dock mycket, mycket vit.

Den förbjudna boken

De bortglömda språken. Censuren. Härskarspråk som utplånar det lokala. Hur viktigt det är att hitta sitt eget språk. Att få tala och skriva på sin egen dialekt. Den internationella stjärnkuratorn Ute Mette Bauer har kurerat Singapores bidrag till utställningen där konstnären Shubigi Rao visar sitt filmprojekt ”Pulp: A short biography of the banished book”. En film om böcker som av olika skäl rensats ut, bränts och malts ner till pappersmassa.

Fascistisk arkitektur

Vad händer bakom väggarna och under golvet i det tomma galleriet? Den tyska paviljongen genomgår en process som kan liknas vid en hybridform av arkeologisk utgrävning och obduktion. I byggnaden blottläggs de tillägg och utbyggnader som gjordes av nazisterna 1938. På vilket sätt kan arkitektur vara fascistisk? Går det att bygga bort? Ett utforskande projekt med titeln ”Relocating a structure” av konstnären Maria Eichhorn.

Uppmanas till tystnad

Venedig är som en gigantisk kuliss till en opera. Staden utan bilar där havet ger näring men ibland svämmar över hyser också stora tomma byggnader som en gång hörde till marinens kanonförråd. ”History of night and destiny of comets” av Gian Maria Tosatti är ett storslaget platsspecifikt verk i en tom före detta fabrikslokal med spår av maskiner, textil konfektion, direktionsrum, en lastkaj i mörkret som vetter ut mot svart vatten. En motor upphängd i taket. Publiken uppmanas till tystnad och att en och en vandra genom installationens olika rum. Tanken går till dokumentärromanen ”Gomorra” av Roberto Saviano från 2006 som beskrev produktionen av haute couture och piratkopior i Italien som en värld av mygel, korruption, våld och tystnad. 

Skrämmande installation

Den nordiska paviljongen är i år samisk. Där hänger en skrämmande installation som består av torkade renkalvar och pinnar. Konstnären heter Máret Ánne Sara, och verket:

”Ale suova sielu sáiget". Betyder det att Finland, Norge och Sverige äntligen har vaknat och är beredda att ersätta samerna för alla historiska oförrätter? Förtryck av språk, religion och stöld av land och rättigheter? Att visa samisk samtidskonst är en bra start.

Sofokles och papperslösa

I den grekiska paviljongen visas ett VR-verk. Publiken placeras i liggande stolar och får sätta på sig VR-glasögon och hörlurar för att ta del av ett 2 500-årigt drama av Sofokles.

”Oidipus in search of Colonous”, berättad utifrån en kåkstad i Atens yttersta utkant där papperslösa romer bor och som med liv och lust verkar delta som aktörer i filmen.  Konstnären heter Loukia Alavanou.