Det berättar författaren och svenska till engelska-översättaren Saskia Vogel, när vi ses i hennes tidigare hemstad Los Angeles. Vi möts på kult-restaurangen Canter’s i West Hollywood, ett stammisställe för rockscenen i Los Angeles på 1960-talet. Jim Morrison, Mamas & the Papas, Rolling Stones – alla brukade hänga där. Nu är det mest vi, några turister och två äldre män som äter själva medan de läser böcker.

Kärleken som uppstår

Saskia Vogel berättar att hon har haft samma servitör på Canter’s i tjugo år. Hon beställer en Ruben sandwich – en typisk amerikansk macka med smält ost och nötkött (”Det är så svårt att hitta en bra Ruben sandwich”). Jag dricker te och äter av pommes fritesen, som hon får av misstag.

Hennes debutroman med den engelska titeln ”Permission” har blivit hyllad, sedan den släpptes för någon månad sedan. I maj kommer den på svenska, ”Älskarna”, på Mondial förlag. Den har fått fina recensioner, med särskild uppmärksamhet kring skildringen av den undergivna Piggy, en masochistisk man som är inneboende hos dominatrixen Orly. De har en ovanlig relation, där pengatransaktioner blandas med genuina känslor för varandra.

Bokens huvudperson är Echo, en ung skådespelerska som just förlorat sin far när hon träffar Orly – och sexuell attraktion mellan de båda kvinnorna uppstår. Sexualiteten i boken är flytande och vi får aldrig några rubriker på folks läggning – och det behövs inte, kärleken och attraktionen uppstår helt enkelt när den uppstår.

– Den centrala frågan i boken är, ”hur vill jag bli älskad?”. Hur vi vill ge kärlek och hur vi vill ta emot kärlek är inte alltid helt kompatibelt, konstaterar Saskia Vogel.

Romanen handlar också om relationen mellan Echo och hennes mamma, som likt Saskia Vogels egen mor är en tyskspråkig invandrare – och som i romanen försöker anpassa sig till den glättiga Los Angeles-kulturen. I verkligheten flyttade Saskia med sin österrikiska mor från Los Angeles till Göteborg, när Saskia Vogel var femton år.

Det var där hon lärde sig svenskan som i dag är verktyget för hennes arbete som översättare. I Göteborg började hon gå på elektroklubbar med fetisch-teman, något som fortsatte när hon flyttade tillbaka till Los Angeles i tjugoårsåldern. Där hade hennes bästa vän flyttat in i ett kollektiv där många av de andra boende hade strukturerat sina liv efter sina normbrytande sexliv. Därifrån började hon lära känna kinky-communityn i Los Angeles, som en kvinna som var dominatrix och bodde granne med en av sina slavar.

– Det var inget drama, folk hanterade polyamori och swingers-liv på ett väldigt fint och respektfullt sätt. Jag var 23 år gammal och fick en aha-upplevelse, att BDSM kan vara något vackert, inte fult som fördomarna och stigmat i samhället omkring – som var mycket större då än i dag – antydde.

BDSM som läkande

Hon reagerade också på kontrasten mellan kinky-världen och världen utanför, där båda har normer och regler, men de är mycket synligare i BDSM-communityn. Särskilt när det kom till medgivande till sex, något som var mycket mer uttalat inom fetisch-communityn medan det sällan sas rakt ut i den ”straighta” världen utanför.

– Jag tror det var därför metoo-rörelsen fick sådant genomslag, för att det finns så många osynliga regler vi som kvinnor inte ens tänkt på att vi kan ifrågasätta.

När hon intervjuade folk i BDSM-communityn pratade de ofta om BDSM som en transformativ och läkande upplevelse.

– Det finns så många representationer av dominatrixer i kulturen, men jag kunde inte relatera till dem, utifrån den erfarenhet jag hade av mina intervjuer. Det fanns en annan historia där, som jag ville berätta.

Det var under den perioden som idén till romanen om Echo, Orly och Piggy kom – men det tog femton år innan den blev färdig.

– Jag hade en idé om att jag skulle bli publicerad vid en viss ålder, så att jag kunde frilansa också. Och sedan var det allt ego, inblandat, att jag ville vara författare. Jag minns att jag tänkte, när jag fyllde trettio, att jag antar att jag inte kommer bli en sådan ung författare. Och då kom som ett lager av tålamod över mig.

Amerikansk livssyn

I dag bor Saskia med sin man i Berlin, där hon upplever att hon passar in. Hennes kultur-frilansande livsstil passar in – till skillnad från i hemstaden, med höga krav på prestation och ekonomisk inkomst. Att leva i Sverige, Berlin och London har gjort det tydligt, hur djupt inrotat den amerikanska kapitalistiska individualistiska synen sitter i henne - trots att hon bott halva livet utomlands.

– Jag bär fortfarande en grundläggande oro över att jag måste tjäna pengar så att jag kan skydda mig mot allt möjligt – som att ha tillgång till grundläggande sjukvård – för jag vet hur djupt man kan falla, i USA.

Saskia Vogel äter upp ena halva av mackan och tar med resten. I hennes hyrbil får jag flytta på två exemplar av hennes engelska översättning av Lena Anderssons ”Utan personligt ansvar” för att få plats i framsätet. Saskia Vogel är verkligen i ropet just nu – aktuell både som kritikerrosad författare och som översättare av bland annat Andersson och Lina Wolffs ”De polyglotta älskarna”. Vi kör norrut, mot Sunset. Det är dags för Los Angeles-releasefesten på legendariska bokaffären Book soup, där Saskia Vogel välkomnas med öppna armar av gamla vänner.

– Att arbeta med översättning har hjälpt mig inse att ett manus inte måste vara perfekt, för att bli en bra bok, säger Saskia Vogel i samtal med före detta skrivarläraren och i dag goda vännen, den bästsäljande författaren Janet Fitch. Hon konstaterar också att på sätt och vis är dominatrix-rollen lik en slags översättare – eller till och med relationen mellan författaren och läsaren.

– Det gäller att förstå vad folk vill ha men inte riktigt kan beskriva – och leta efter ett språk för det de önskar sig. Det där, som är bortom språket.

Saskia Vogel...

.. om sitt intresse för livet i BDSM-kretsar:

– Som författare intresserade det mig mest hur de som lever som dominatrix dels har sina klienter, men också de som de har djupare relationer med, som de arbetat med så länge och gått genom stora förändringar med. Det gör också att förhållandet blir lite knepigt – som med Orly och Piggy, vad händer om din ”sub” också är din rumskompis och deras disk är i diskhon? Det har jag saknat när jag läst om dominatrixer. Det där vardagliga om hur folk sköter sina liv intresserar mig väldigt mycket.