Kultur & Nöje.

2019-07-05 14:10
Bild: Mia Bromander
Puffetikett
Dagens ETC

Roskilde: Tonårskaos – eller vuxet och välstädat

Roskildefestivalen är norra Europas största musikfestival. Mytomspunnen för sin drog­romantik, lera och stora orange scen som även påstås ha en alldeles speciell känsla.

Dagens ETC:s Gustav Gelin återvände till sin ungdoms festival för att se hur det går att klara Roskilde som 40-plus och nykter. 

Vinden susar i träden. Det fladdrar till i en tältduk. På avstånd hörs fågelkvitter. Jag tar mig ut ur det råkalla tältet för att köpa frukost. Solen glittrar i den lilla sjön där bryggorna snart ska fyllas av solbadare. Men än är klockan inte ens åtta på morgonen och nästan alla av de 130 000 besökarna på Roskildefestivalen sover djupt efter ännu en brutalt hård festnatt med gigantiska ljudsystem som dunkar ut dansk rap, electro och hårdrock över det enorma fält som utgör norra Europas största festivalcamping. 

Det är min första morgon i Roskilde på tio år. Min första helnyktra Roskildemorgon någonsin.  

Jag åkte hit 15 somrar under 90- och 00-talet. Älskade anarkin, friheten och den gränslösa galenskapen som utgör festivalens dna. Sen slutade jag dricka alkohol, förändrade mitt liv och kände att Roskilde nog tillhörde en svunnen tid. Men varje vår kom den där klumpen av längtan tillbaka i bröstet. Och i år blev den helt enkelt för stor för att negligera. Det var dags att återvända. 


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Att åka till Roskilde nykter och 40 år fyllda är en utmaning. Kanske är det dumdristigt, men det är ändå värt en chansning. 

Det är lätt att känna sig som en moralfarsa på stan när man vandrar runt bland tältlägren där tonåringar dricker ölbong och cannabisröken ligger tät. 

Men det går alldeles utmärkt att ha en helt annan typ av festivalupplevelse. Att sova på ”Silent & Clean”-campingen där det är lugnt och städat. Att äta god och spännande mat på matmarknader och i foodtrucks. 

Jag har många gånger försökt förstå och beskriva vad det är som gör Roskilde så unikt. Varför en musikfestival på en dansk åker kan locka hundratusentals människor från hela Europa sommar efter sommar i nästan 50 års tid. Vad den där omtalade ”orange feeling” egentligen innebär. 

Jag tror att det helt enkelt går att sammanfattas med ett ord: mångfald. 

Roskilde erbjuder något för alla. Du kan själv välja exakt vilken typ av festivalupplevelse du vill ha. 

Tonårskaos, gränslöshet och anarki eller hyfsat vuxet, lugnt och städat med 20 centimeter tjock dubbelluftmadrass, tandborstning och varmduschar om morgnarna. 

Medelåldern bland Roskildefestivalens besökare är 24 år. Väldigt många är avsevärt yngre än så. För danskarna känns det som att Roskilde är en given tonårsritual att gå igenom. Men många är också betydligt äldre. Inne på musikområdet, där alla besökare blandas naturligt, känner jag mig sällan speciellt gammal. 

Mångfalden genomsyrar även musikutbudet. Runt 180 artister spelar på Roskilde i år och redan under onsdagen, den första festivaldagen, gick det att uppleva en hel myriad av olika stilar och genrer. 

Silvana Imam öppnar på den legendariska Orange scenen med sin futuristiska och hårt punkiga rap. Svenska flaggor och Prideflaggor vajar i publikhavet och uppe på scen gästar alla från Erik Lundin till Silvanas flickvän Beatrice Eli. Samtidigt på Arena, tio minuters promenad bort, är det nostalgisk gubbfest med brittiska 80-talsikonerna Tears For Fears. Grånade tinningar och begynnande flint sjunger allsång till hits som ”Shout” och ”Head over heels”. 

När en leende Bob Dylan tar ett par danssteg på Orange scen ett par timmar efter att Silvana klivit av är det funktionsjackor och gråskägg som dominerar publiken. Samtidigt står London-rapparen Skepta på Arena där Dylan-fansens barn, kanske barnbarn, studsar med händerna i luften och camouflagemönstrade fiskehattar på huvudena. ”Let’s get fucking grimey! Turn up the base!” vrålar Skepta på scen och publiken går bananas. 

Mittemellan Dylan och Skepta ramlar jag in på Gloria, festivalens minsta scen och den enda som är helt inomhus, där colombianska trion Ghetto Kumbé spelar sin dansanta mix av västafrikanska rytmer och afro-house med en spektakulär ljusshow i det kompakta mörkret. 

Därefter en snabb sväng till irländska britpunk-bandet Fontaines D.C på lilla Pavillion-tältet, innan Bronx just nu största superstjärna Cardi B tar över Orange scen med ett sällan skådat röj. 

Avslutningen på onsdagskvällen är svåröverträffad. Franska Christine and the Queens förvandlar de kanske 20 000 personerna inne i Arena-tältet till en tårögt jublande massa av ren kärlek. Hon blandar modern r&b med 80-talsdoftande syntpop och disco, blandar in rap-samplingar, dansar jazzdans, spelar pantomimteater och sjunger med sån inlevelse att det svävar flera mil över patetikens gränser och därför går rätt in i hjärtat. 

Det är en sån där spelning som jag kommer minnas och prata om i många år framåt. En sån där spelning som gör att promenaden tillbaka till tältet genom tonårskaoset på östra campingen är lätt att gå. Trots 30 000 steg om dagen och en värkande rygg. 

Trots att blåsten biter i huden och regnet ständigt ligger hotande i de mörka molnen så kommer Roskilde alltid vara himmelriket för mig. 

Läs vidare på nästa sida: Vad gör Roskildefestivalen så speciell?

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

180 artister uppträder

Roskildefestivalen startade 1971 och hålls just nu för 49:e gången på ett fält utanför Roskilde, knappt fyra mil väster om Köpenhamn. 

Runt 180 artister uppträder på åtta olika scener. 

Festivalområdet är 2 500 000 kvadratmeter, ­mot­svarande 350 fotbollsplaner. 

130 000 besökare gör Roskildefestivalen till ­Danmarks fjärde största stad under den vecka ­festivalen pågår.

Medelåldern på Roskildefestivalen i fjol var 24 år. 52 procent av besökarna är kvinnor, 47 procent män och 1 procent identifierar sig som ickebinära.

Sedan 1972 skänker festivalen all vinst till ­väl­görande ändamål, organisationer och projekt. 2018 donerade man 26 miljoner svenska kronor. Totalt ­under åren har de donerat över en halv miljard svenska kronor.