Prisbelönt debutant först ut i Svalbo

Tomas Bannerhed var i Lindesberg på Bokens dag i november. Men då har författarna en begränsad tid att hålla sig till, 20 minuter. 

– Det var alldeles för kort. Han är så bra på att berätta, säger Sara Sporre, kultursekreterare på Lindesbergs kommun som är med och arrangerar berättarkvällarna.

I Svalbo får författarna mer tid. Tomas Bannerhed tänker berätta om sin senaste bok I starens tid som han har gjort tillsammans med fotografen Brutus Östling. En bok som är svår att genrebestämma.

– Jag kallar det för fågelprosa. Det är en slags fågeldagbok som bygger på anteckningar om mina möten med fåglar och deras inverkan på våra liv. Jag ska också läsa några stycken ur boken, det hann jag inte med i Lindesberg. 

Byta spår

Debuten Korparna handlar om en pojkes uppväxt på ett litet lantbruk i Småland under 70-talet. Fadern är besatt av att sonen ska ta över gården trots att lantbruket inte bär sig. Sonen ser med skräck på hur det tröstlösa slitet på gården påverkar pappans sinne och driver honom mot galenskap. Tomas Bannerhed växte själv upp i en liten småländsk by på 70-talet. Och berättar att han längtade bort, till en större stad. Han flyttade till Stockholm, pluggade och gjorde karriär. 

– När jag var runt 30 kände jag att jag behövde byta spår i livet. Fram till dess hade jag bara varit duktig och presterat i studier och jobb. Jag behövde göra något ut-ifrån mig själv och började att skriva Korparna för att ta reda på vad det var som jag längtade bort från som ung.

Korparna tog tio år att skriva. Boken är delvis självbiografisk, men merparten är fiktion. Handlingen växte fram allt eftersom Tomas Bannerhed skrev. Han fick göra en omfattande research om småländskt lantbruk på 70-talet, dåtida uttryckssätt, seder och bruk. 

– Trots att jag växte upp med det. Men då längtade jag bara bort därifrån. 

Och så behövde han hitta sitt språk. 

-– Jag hade inte skrivit skönlitterärt innan, enbart akademiska och journalistiska texter. 

Pojken i romanen finner tröst hos fåglar och under arbetet väcktes Tomas Bannerheds eget fågelintresse. Men han räknar inte arter utan beskriver sig själv som en ”stubbsittare”. 

– Jag går ut och sätter mig på en stubbe i skogen för att titta och lyssna. Fåglarna får komma till mig. Jag behöver naturen, det är ett sätt att slippa mig själv. Där blir jag en del av något större. 

Långfilm

Fotografen och filmaren Jens Assur har köpt rättigheterna till Korparna. Filmen börjar att spelas in i februari på Bjärehalvön. Vilka skådespelare som medverkar är ännu inte offentligt.

– Det är lite läskigt att släppa kontrollen, samtidigt roligt eftersom berättelsen når en ny publik. Jag tänker att boken är mitt verk, filmen är Jens verk. 

Tomas Bannerhed arbetar nu med sin andra roman. Han räknar med att vara klar om några år.

– Det kommer inte att ta lika lång tid nu när jag har verktygen för hur man skriver.