Papiljotter, skavanker och färgglada ljud

Från underbara Urax förlag, som också driver barnboksaffären Bokslukaren på Södermalm i Stockholm, har det kommit två böcker om morföräldrar. Den ena, Min morfar, är skriven av portugisiska Catarina Sobral. Den har en retrostil som påminner om förr i tiden. Bilderna är kul och ser ut att vara gjorda med träsnitt. Tyvärr är även språket gammaldags på ett sätt som jag inte riktigt blir klok på. Vad är en urmakare och vem säger egentligen ”picknick i det gröna” och ”trevliga små sammankomster” 2016? Det finns säkert en poäng med det här men jag är inte tillräckligt smart för att fatta den.

Ida Sundin Asps Idag vet jag inte vem jag är faller jag pladask för. Den handlar om en dement morfar, som inte riktigt vet vem han är när han vaknar på morgonen. Barnbarnet guidar ömsint den gamla, i ett vackert samspel mellan generationerna. Illustrationerna känns väldigt ”nu” och har en fin balans mellan det drömska och det figurativa. Boken är en existentiell berättelse för förskolebarn med ett finstämt poetiskt språk: ”Är du mitt barnbarn fastän jag glömmer? Jag känner igen dig men jag vet inte vem du är.” ”Det gör inget morfar. För jag kommer ihåg. Du är morfar, jag är barnbarn. Du glömmer att du glömmer.” Så fint.

Vill du fortsätta?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här .