– Se på Förklädesfabriken till exempel, och alla liknande exempel på pop up-organisering, säger Håkan Forsell, urbanhistoriker och professor vid Stockholms universitet.
Men det finns en grupp som drabbas av panik när katastrofen träffar en stad.
– Det uppstår en elitpanik. Att de som sitter på kapital i städerna gör allt för att skydda sina investeringar. Man ser en viss grad av det nu. De som bygger nytt och högt, de är självklart stressade, säger Dan Hallemar, kulturskribent och förläggare på Arkitektur förlag.
Inga platser att samlas
När katastrofen slår till blottläggs bristerna i varje enskild stad, menar han. Under 9/11-attentatet blev det tydligt att New York, en stad byggd för strömmar av människor i rörelse, saknade samlingsplatser. Det fanns ingenstans att samlas medan kaoset pågick. Sedan dess har staden fått fler nya parker och samlingsytor än någon annan stad under samma period.
I många städer har airbnb-marknaden, som i vissa städer tagit över hela stadsdelar och slagit sönder den lokala identiteten i områdena, kollapsat i och med restriktionerna under coronaepidemin.
– I Prag har över 3 000 lägenheter frigjorts genom att de som äger airbnb-lägenheter inte kan hyra ut dem till turister längre. Mycket sånt som inte funkade redan innan corona har flutit upp till ytan nu. Det går fort för det överflödiga att försvinna. För i en svår kris behöver man det inte. Och vi blir också mer medvetna om de fundamentala saker som är mycket farligare om det inte fungerar i en stad, som infrastruktur, hälsa och sjukvård, säger Håkan Forsell.
– Innan den här krisen har vi trott att det ekonomiska systemet inte får störas. Staden var kalibrerad mot ett maskineri av finanser, och de basala behoven, bostäder, rekreation, konst, fick stå tillbaka. Katastrofen har satt orättvisorna i blixtbelysning, nu har vi återupptäckt vår förmåga till handlingskraft, säger Dan Hallemar.
Tättbebyggt blir hotfullt
I spåren av att att spanska sjukan, den moderna historiens största pandemi, drabbade Sverige för hundra år sedan, föddes idén om en luftig, ljus och hälsosam stad. Den visionen kommer få ett uppsving nu, spår Dan Hallemar och Håkan Forsell.
– Det här blir spiken i kistan för täthetsidealet. Man kommer inte bygga som Hagastaden i Stockholm framöver, det kommer upplevas som hotfullt, säger Håkan Forsell.
Men den utvecklingen var redan på god väg att hända, menar han.
– Stora städer mådde inte bra före coronakrisen heller. Det var redan en vändning på gång, folk hade redan börjat lämna städerna.
Trädgårdsstaden
Omkring förra sekelskiftet uppstod idén om trädgårdsstaden, med små gröna samhällen i anslutning till de stora städerna. Den idén kommer få ett uppsving i spåren av corona, menar Dan Hallemar och Håkan Forsell.
– Peter Eriksson hade faktiskt ett sånt förslag för några år sedan när han var bostadsminister, att man skulle anlägga en trädgårdsstad i Läggesta utanför Stockholm. Han blev hånad för det! Så snabbt har det gått, säger Dan Hallemar.
Allt fler kommer söka sig bort från stadskärnorna, tror båda. De barnfamiljer som flyttat från storstäderna till närliggande landsbygd kommer få sällskap av andra grupper, även de som är yngre.
– Vi kommer se en annan typ av landsbygd. Inte som gröna vågen, utan moderna samhällen utanför städerna, en urbaniserad landsbygd med waldorfskolor och veganbutiker, spår Dan Hallemar.
Extatiskt i naturen
Samtidigt har banden mellan stad och natur stärks under pandemin.
– Min starkaste coronaupplevelse var i Tyresta nationalpark under påskhelgen. Det var fullt med folk och barnfamiljerna köade på lederna. Jag tänkte ”om jag blir smittad någonstans så kommer det vara här”. Men det fanns också något nästan extatiskt över återupptäckten av naturen. Naturområdena runt städerna är också en del av staden, de har stått och väntat på många av oss, säger Håkan Forsell.
– Det har varit lätt att vara en ignorant urban karaktär fram tills nu. Det är ju också en del av lockelsen med stadsliv och stadsboende: man känner sig oberoende men är egentligen beroende, säger Dan Hallemar.
