Föreningen Arbetskrivare bildades 1990 av en grupp littatur-intresserade skribenter. Pelle Olsson var en av dem. Han har alltid själv identifierat sig med arbetarklassen, även om han med tiden utbildade sig till sjuksköterska. Det var också det som kallas arbetarlitteratur han gärna läste och det var i den genren hans egna texter passade in. Föreningen Arbetarskrivare grundades när 80-talet just hade passerat förbi och intresset för samhällstillvänd litteratur var låg.
– Det som var populärt då handlade mycket om relationer. Vi som bildade föreningen tyckte att det fanns behov av en litteratur som skildrade människors vardag. Vi ansåg dessutom att Sverige hade en fin tradition med arbetarlitteratur av hög klass, som vi ville värna om, säger Pelle Olsson.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Intresse bakom ökad kvalitet
Det stipendium som årligen delas ut är på 5 000 kronor, och även om pristagaren kanske mest gläds åt äran, kan också pengarna spela en roll.
– När jag började skriva så kunde man tjäna lite pengar på att publicera noveller i fack-förbundspressen, men den möjligheten finns nu nästan inte kvar, konstaterar Pelle Olsson.
Stipendiet riktar sig till skrivare som inte redan har gett ut någon bok och innehållet ska handla om sådant som rör människors villkor i dagens samhälle. De insända bidragen speglar ett samhälle med osäkra anställningsvillkor, där många är arbetslösa och där de som -arbetar kämpar med en allt -högre arbetsbörda. Invandring och missbruk är två andra återkommande inslag.
Att den litterära kvaliteten har ökat tror Pelle Olsson beror på att fler är intresserade av att skriva, och kanske också utbildar sig för detta. Men han anar också ett förnyat intresse för arbetar-litteratur som genre.
– Den ökade polariseringen av samhälle kan bidra till att fler är intresserade av den här typen av litteratur, säger han.
I föreningens arbete för att stödja litteratur som skrivs utifrån ett klassperspektiv ingår sedan fyra också tidskriften Klass. Den kom till när tidskriften Avsikter, som hade liknande inriktning, lades ner. Klass, som ges ut fyra gånger per år, görs för att passa både som medlemstidning och för att kunna läsas av alla som är intresserade av ämnesområdet, men har sedan den kom till också lett till ett ökat medlemsantal.
Bar helt ideell första året
Bland de tolv nummer som hittills har kommit ut av tidskriften finns ett temanummer om Joe Hill medan andra nummer har rört sig lite i området runt arbetarlitteratur, genom att till exempel ta upp arbetarkonst. Men mest handlar tidningen om de litterära genrer som fått namnet arbetarlitteratur, där varje nummer innehåller artiklar, -reportage, recensioner men också publicerade texter i form av noveller, dikter och ibland också sångtexter. Nutida författare som presenterats är bland annat Anna Jörgensdotter, Kjell Johansson, Doris Dahlin och Anamarija Todorov. Bland klassikerna finns Per-Anders Fogelström och Stig Sjödin. Utblickar görs också mot liknande litteratur på andra håll i världen.
Chefredaktör för tidningen är Jane Morén. På hennes cv finns titlar som hästtränare och bilbud med bland det hon tidigare har arbetat med. I dag är hon verksam som journalist, -fotograf, författare och emellanåt också som personlig assistent och vårdbiträde.
– Jag har engagerat mig i föreningen och arbetar med Klass för att jag vill vara med och ge plats och röst åt andra tolkningar av verkligheten än medel- och överklassens, som alltid tar mest utrymme på den kulturella scenen. Om vi ständigt matas med skildringar från en privilegierad verklighet och den förtryckta klassens skildringar lever i skuggan, så får vi ju en skev bild av vårt sam-hälle och de förutsättningar vi lever under, säger hon.
Arbetet med tidskriften gjordes det första året helt ideellt, även för de tre som hör till redaktionen. Nu får tidskriften kulturstöd och har också kunnat börja betala en del arvoden.
Till hösten är Jane Morén aktuell med en biografi över Anna Johansson-Visborg, som under 1900-talets första hälft var en facklig, politisk och kooperativ förkämpe som tog strid för kvinnors rätt.
– Hon åstadkom otroligt mycket, men trots det är det inte många som känner till henne i dag, säger Jane Morén.
