Kultur & Nöje.

2018-06-02 19:20
Mina Dennert  Jonatan Fernström
Mina Dennert

Ny bok från antirasistisk nätrörelse

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

De berättar i nya boken

”Vad är det som gör att bägaren rinner över, vad är strået som välter lasset, vad är det som driver dig och mig”, skriver Minna och Magnus Dennert i förordet till boken ”#jagärhär – 97 röster om mod”.

Svaren kommer i skilda stilar och olika tonarter. Dagens ETC presenterar citat ur några av dem.

Mod kompenserar

Eva Dahlgren har bidragit med en dikt om vad mod är. Dikten slutar med orden:

”Jag är fysiskt räddhågsen
Jag åker inte skidor skridskor cyklar sällan står helt inte på stegar dyker inte från klippor
Badar
väldigt fort där gäddor simmar
Jag har spikskor om vintern
Men modkompenserar det i tal och tanke
Och
Öppnar mina fönster på vid gavel och låter korsdraget göra sitt”

Dynamiska människor

Sara Lövestam berättar om hur hon som tonåring kom ut som homosexuell. Många år senare arbetade hon som lärare och undervisade i SFI, svenska för invandrare. Rådet hon fick från kollegorna var att inte berätta om sin sexuella läggning för eleverna. Sara Lövestam följde först rådet, men insåg med tiden att hon hade hamnat i en ny garderob och kom ut – för andra gången.

Resultatet av att kliva ut ur garderoben inför en grupp där många kom från länder där homosexualitet inte är accepterat blev varierat – och på nästan alla sätt positivt.

”Det visar sig helt enkelt att mina elever är människor. Dynamiska, reflekterande människor med så mycket mer än en statisk kultur som dikterar deras tankebanor. En del är hbtq-aktivister, andra djupt religiösa. Vissa är mer konservativa, som människor är. Vissa är mer empatiska, som människor är.”

Mobbaren hörde av sig på Facebook

Cilla Wyke berättar om sin skolstart som sexåring, där hon blev mobbad av de större killarna. Avslutningen på berättelsen är:

”För några år sedan fick jag vänförfrågan på Facebook från de två värsta mobbarna. Jag frågade dem vad de ville.
De ene ville säga förlåt ... och den andre ville träffa mig.

Vi åt lunch tillsammans. Det kändes väldigt konstigt att sitta där. Han var sig lik, och ändå inte. Han berättade att han hade tänkt mycket på mig genom åren, hur han och hans kompisar hade triggat var­andra för att se vem som kunde få mig att gråta först.
Han berättade hur han skämdes, och hade tvekat att kontakta mig på Facebook.

Jag berättade att jag hade gått vidare, att jag är lycklig, att jag uppskattade hans mod att kontakta mig.
Och jag förlät honom.”

En mur mot hatet

Janne Kurikka är murare och har skrivit en kort betraktelse om att bygga en hållbar mur. Inledningen på texten är:

”Jag är murare och tänker därför ofta på att vi är som tegel­stenar, tätt ihopfogade för att bilda en stark mur emot vågor av oresonligt hat.”

Måste arbeta med modet

Alex Schulman berättar om sin första dag på gymnasiet och om en händelse i skolmatsalen, där klasskamraten Johan reste sig och ingrep när en kille blev trakasserad. 

Han slutar sin text med:
”Det är så lätt att resa sig och ta en svag i försvar. Det är så svårt att resa sig och ta en svag i försvar. Johan hade det i sig. Jag tror att de flesta av oss har samma patos i oss som Johan, att vi instinktivt känner vad som är rätt och fel, att vi vill ingripa när någon behöver vår hjälp.

Men vi är många som måste arbeta med modet.”

#Jagärhär

l Startade som en grupp på Facebook 2016 och drivs i dag av en ideell förening. Facebookgruppen med samma namn har cirka 75 000 medlemmar. #Jagärhär är religiöst och partipolitiskt obunden. Föreningen och dess grundare har fått flera priser för sitt arbete för ett mer inkluderande samhälle, bland annat Faktum­galans integrationspris 2016 och Anna Lindh-priset 2017.