Recension

Nino Mick – motsatsen till alla jag-romaner

Publicerad 26 september, 2023 (Uppdaterad 26 september, 2023 )

Bild: Nadim Elazzeh/Press/Norstedts förlag (montage)

Dagens ETC

”Vulcan” är motsatsen till samtidens självupptagna jag-berättelser. En roman med hundra karaktärer, berättad på dialekt av ett kollektiv på 46 personer. Det kanske är en ingrediens för mycket. Men Teodor Stig-Matz måste till slut börja jämföra med Tolstoj eller Dostojevskij.

Teodor Stig-Matz

Text

Under läsningen av de första 100 sidorna av Nino Micks historiska roman Vulcan blir jag ofta irriterad. Författaren vill för mycket, hen är för didaktiskt övertydlig och drunknar i en mängd form- och stilmässiga grepp. Men efter ett tag vänder det! Trots att boken inte förändras särskilt mycket under sina resterande dryga 300 sidor lyckas den övertyga mig.

Vulcan utspelar sig i Tidaholm, våren 1909. Här får vi följa ett persongalleri av ungefär samma storlek som i en Tolstoj-roman. Majoriteten av karaktärerna arbetar på en tändsticksfabrik som delar namn med boken. Ett fåtal är aktiva i Ungsocialisterna, en revolutionär anarkistisk rörelse, de flesta i LO – alla är väldigt fattiga. Nu är det strejk på gång.