Nästa frihetsreform: Låt vattnet flöda fritt

Den 24 maj publicerade en grupp av fyra framstående entreprenörer och investerare artikeln ”Stryp inte valfriheten för att lösa coronakrisen” på DN:s debattsida. Den berörde oss djupt. Vi påmindes om vår svåra uppväxttid i den socialistiska uppfostringsanstalt som var 60- och 70-talets Sverige. Om den tid då ”den som ville lyssna på popmusik i etern på lördagskvällen fick skruva in Radio Luxemburg på mellanvåg.” I de små samhällen där vi växte upp var alla hänvisade till samma eländiga skola och sjukhus utan någon hänsyn tagen till vare sig solvens eller kompetens. Vi minns hur socialsekreterare och fackpampar kvävde minsta försök att tänka och välja fritt. Och hur detta fortsatte ända fram till 80-talet då frihetsrevolutionen äntligen svepte in över vårt land och städade ut sociala ingenjörer och centralplanerare.

Vi minns striderna om barnomsorgen. De socialistiska skriken ”ropen skalla, daghem åt alla”, som ledde fram till 80-talets ineffektiva, överbemannade kommunala daghem. På de flesta fanns knappt fyra barn per anställd. Självklart kunde det inte löna sig. Och så var det bostäderna. Hyreslägenheter byggdes på löpande band i miljonprogrammet. Snart kunde vem som helst hyra en trea. Och då det hela centralstyrdes av den socialistiska allmännyttan var lönsamheten förstås urusel. Vård och omsorg gav upphov till en bitter strid mellan socialister och frihetskämpar. Idag är detta mycket svårt att förstå. Det hade ju räckt att titta på sjukhusens lönsamhet och läkarnas löner i det framgångsrika amerikanska systemet!