Kulturdebatt.

2020-07-01 12:00
Bild: Shutterstock
Puffetikett
Dagens ETC

Nästa frihetsreform: Låt vattnet flöda fritt

Låt inte coronakrisen strypa valfriheten i den svenska
välfärden. Gör istället Lagen om valfrihet obligatorisk för
välfärdssektorn i hela landet.

Så löd fyra entreprenörers budskap på DN Debatt nyligen.

Idag får de ett svar – i lite annorlunda form.

Den 24 maj publicerade en grupp av fyra framstående entreprenörer och investerare artikeln ”Stryp inte valfriheten för att lösa coronakrisen” på DN:s debattsida. Den berörde oss djupt. Vi påmindes om vår svåra uppväxttid i den socialistiska uppfostringsanstalt som var 60- och 70-talets Sverige. Om den tid då ”den som ville lyssna på popmusik i etern på lördagskvällen fick skruva in Radio Luxemburg på mellanvåg.” I de små samhällen där vi växte upp var alla hänvisade till samma eländiga skola och sjukhus utan någon hänsyn tagen till vare sig solvens eller kompetens. Vi minns hur socialsekreterare och fackpampar kvävde minsta försök att tänka och välja fritt. Och hur detta fortsatte ända fram till 80-talet då frihetsrevolutionen äntligen svepte in över vårt land och städade ut sociala ingenjörer och centralplanerare.

Vi minns striderna om barnomsorgen. De socialistiska skriken ”ropen skalla, daghem åt alla”, som ledde fram till 80-talets ineffektiva, överbemannade kommunala daghem. På de flesta fanns knappt fyra barn per anställd. Självklart kunde det inte löna sig. Och så var det bostäderna. Hyreslägenheter byggdes på löpande band i miljonprogrammet. Snart kunde vem som helst hyra en trea. Och då det hela centralstyrdes av den socialistiska allmännyttan var lönsamheten förstås urusel. Vård och omsorg gav upphov till en bitter strid mellan socialister och frihetskämpar. Idag är detta mycket svårt att förstå. Det hade ju räckt att titta på sjukhusens lönsamhet och läkarnas löner i det framgångsrika amerikanska systemet!

Apoteken var en annan sorglig monopolhistoria. Trista lokaler och ett utbud i stort sett begränsat till olika typer av receptbelagda mediciner. På sin höjd en ask sockerfritt minttuggummi för dem som ville glömma sjukdom och elände. Bara jämför med dagens fräscha livsstilsbutiker – alla vill faktiskt inte ha samma färg på tandborsten eller nagellacket månad efter månad! Vi är medvetna om att det kan finnas problem nu också, men de allra flesta apotek kan faktiskt tillhandahålla nästan alla läkemedel inom några få dagar.

Det kanske mest omdebatterade området är skola och utbildning. Här är utvecklingen sen 80-talet en framgångs­saga. Genom det fria skolvalet och den statliga skolpengen får generationer av barn och ungdomar, tillsammans med sina föräldrar, varje år en konkret lektion i frihet och marknads­tänkande. Är min skola tillräckligt bra? Var kan jag bäst utveckla just min personlighet? Skall jag byta skola igen eller gå kvar ytterligare en termin eller ett år? Dessa är svåra frågor, men unga människor ska ställas inför dem i ett tidigt skede, så de inte börjar tro att valfrihet är något som bara gäller viner och kläder. Socialisterna vill få oss att stirra oss blinda på gnälliga OECD- undersökningar och svårtolkad PISA-statistik. De saknar helhetsperspektiv och idisslar sina mantran om vikten av kunskap och färdigheter. Kunskaper är inte oväsentliga, men de betyder inte allt. Våra mest framgångsrika entreprenörer och artister som Ingvar Kamprad och ABBA har faktiskt aldrig doktorerat i genusvetenskap!


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Inom alla de områden vi nämnt är vi nu på rätt väg, och även om framgångarna inte skall tas för givet är framtiden ljus. Men det finns områden där mycket mer bör göras, och vi vill nämna ett – vatten. Vatten är livsnödvändigt och för oss är det självklart att ett framgångsrikt samhälle måste ha en fungerande, effektiv och lönsam vattenmarknad. Motargumentet att ”vatten är vatten”, så det behövs ingen konkurrens är förstås rena tramset. Menar socialisterna också att ”vin är vin”? Argumentet att vatten, av något luddigt skäl relaterat till ”mänskliga rättigheter”, inte skulle kunna handlas på en marknad är lika dumt. Är inte mat också en ”mänsklig rättighet”? Skall vi förstatliga ICA nu när Konsum äntligen förstått marknadsekonomins grundprinciper?

Det till synes tyngsta argumentet mot en sund vattenmarknad är dock av praktisk natur. Skall vi vara tvungna att dra in flera olika rörsystem till alla hus och lägenheter? Naturligtvis inte! Den typen av propaganda är typiskt för vänsterextremister. Vår nya och frihetsskapande elmarknad har visat vägen. Bara för att det finns en ledning in i din lägenhet behöver du inte köpa din el från samma företag. Det vore som att säga att eftersom det bara finns en väg måste alla ha samma bilmärke! Ett argument värdigt en centralplaneringsförespråkare. När vi sitter runt köksbordet och jämför olika elleverantörer för att hitta den som passar precis oss, borde vi tänka tillbaka på livet i det gamla regleringssamhället där likadan statlig ström kom ur varje kontakt. Ett bra tillfälle för den äldre generationen att betona för de unga att dagens friheter inte skall tas för givna. Gör elvalet, precis som valet av fonder till premiepensionen, till en av familjens valfria högtidsstunder!

Det finns alltså inget skäl för att inte öppna upp vattenmarknaden. Börja med utförsäljning av kommunala vattentäkter till unga entusiastiska entreprenörer, och sätt ett statligt garanterat, och tillräckligt högt, pris på vattnet så att det skapas en initialt stabil och lönsam vattenmarknad. Idéer från framgångssagan med nyetablering av skolor kan ligga till grund. En statlig ”vattenpeng” är en intressant och tilltalande idé. Antagligen bör man vid en sådan omställning var försiktig när det gäller mindre aktörer. Vattenförsörjningen är samhällsviktig och bör med fördel skötas av stora, stabila och ansvarstagande globala koncerner. Då vatten förväntas bli en global bristvara, kan en sådan globalisering också öppna för lönsam export av svenskt vatten när priserna stigit tillräckligt. Naturligtvis bör man i ett sådant läge genom lämpliga, men inte alltför långtgående, regleringar försäkra sig om viss vattenförsörjning även till socialt utsatta svenska områden.

Vår vision om att låta ”Vattnet Flöda Fritt” är bara ett exempel bland många på möjliga framtida frihetsreformer. Vi har diskuterat det vatten som flödar in i hus och lägenheter, men vi vet alla att vatten också flödar ut – ur oss själva och från våra bostäder. Vi har redan ett omfattande entreprenörskap på sophanteringsområdet, och vi ser inga skäl mot att också lägga avloppen på entreprenad. Idag kan vi visserligen välja en toalettsits som harmonierar med vår livsstil, men när vi spolar är vi maktlösa. Låt oss få också en kloakernas marknad, för som en av våra opportunitykonsulter brukar säga: one man’s trash is another man’s treasure!

Vi som debatterar:

Arne Ruth
"Jag föddes i Tyskland 1943. Min far försvann i kriget. I april 1945 tog min svenskfödda mor mig, min syster och min bror till Sverige med de vita bussarna. Vi fick vår tillflykt hos min mormor i bruksorten Bengtsfors i Dalsland. När min mor hade tagit lärarexamen fick vi egen lägenhet. Då var folkbiblioteket redan mitt andra hem. Jag glömmer inte titeln på min första lånebok: ”Fölet Borka försvinner”. Den försvann. Men folkbibliotekarien gav mig tillgift. Han vägledde mig till böcker som kom att forma mitt liv. Under 22 år som kulturchef på Expressen och Dagens Nyheter fick jag betakt för att läsa böcker, Min lyckoslant: i livet har varit synen på kunskapen som en allmänning, den demokratiska rättighet som bär namnet folkbildning."


Hans Hansson
"Jag föddes 1950 i det lilla värmländska samhället Årjäng. Min mor var ett revolterande guds barnbarn som gift sig med den begåvade skogvaktarsonen som tagit studenten som privatist och gått på skogshögskolan. Mina farbröder var skogsarbetare och socialdemokrater, min morssläkt missionsförbundare och bönder. Jag växte upp med folkrörelsernas arbets- och bildningsmoral. Sex år i USA lärde mig att ett rikt samhälle inte behöver garantera den rätt till bostad, utbildning och sjukvård som jag växt upp med. 1988 fick jag tjänst på Stockholms Universitet och återvände till ett Sverige i snabb förvandling där medborgarrätt återigen mer och mer mättes i pengar."