Fascination för kriget
Berättelsen i två delar om en flicka i Nazisttyskland blev en stor framgång (Ulrike och kriget och Ulrike och freden).
– Som tonåring var jag besatt av det som hade hänt under kriget, som ju inte låg så långt bort då. Hur kunde det ske? Vad visste vanliga tyskar? säger Vibeke Olsson när vi träffas i Kulturmagasinet.
Hon har levt större delen av sitt liv i Stockholm men bor numera med maken i hans föräldrahem utanför Edsbyn. Och så är hon ofta i Sundsvall.
– Sundsvall kom till mig som en ny kärlek i medelåldern, säger författaren.
Men mer om det senare.
Själva skrivandet var ingen stor grej när hon växte upp, det var något man ägnade sig åt. Böcker var hela tiden närvarande och att bli utgiven var inte så märkvärdigt.
– Det steg mig inte åt huvudet. Jag lärde känna tre andra tjejer som debuterade på Bonniers samma år och det har blivit en livslång vänskap.
Hon beskriver den unga Vibeke som lite lillgammal, en grubblare, inte minst sedan hennes pappa gick bort endast 54 år gammal 1974.
Efter att ha blivit kristen som 18-åring pluggade hon teologi. Tron är fortfarande stark, hon är utbildad pastor i baptistkyrkan och höll senast en predikan i Missionskyrkan i Edsbyn på långfredagen.
Men teologistudierna födde också en fascination för romartiden, inte minst eftersom Vibeke Olsson såg tydliga paralleller till vår egen samhällsutveckling.
Från nutiden till romartiden
I början av 80-talet påbörjade hon därför den produktiva resa som tar sin början 1700 år före vår tid. Mängder av research banade vägen för en romansvit i sex delar, som sedan har följts av ytterligare fyra böcker från romartiden.
Hon jämför processen med att skriva böcker med bilkörning. Du vet vart du ska, och tittar då och då på kartan.
– Men under resan ser du bara en viss sträcka av vägen, vad som dyker upp blir klart först efter hand.
2005 utkom ”Skymningens nådatid”, som också utspelar sig under romartiden. Av någon anledning möttes den av oväntad tystnad från både recensenter och läsare.
– Jag fick så lite gensvar och kände mig mer och mer isolerad.
Vibeke Olsson började tvivla på sitt författarskap och det gick så långt att hon funderade på att sluta skriva.
Räddningen dök upp från oväntat håll. Libris förlag, som redan hade givit ut en samling med hennes tidningskrönikor, frågade om hon ville skriva något nytt för dem.
– Jag är lojal som en hund, och kände först inte att jag kunde göra så. Jag var ju bunden till Bonniers. Då dök idén om en historisk ungdomsbok upp.
Första tanken var att fortsätta skriva om romartiden, men hon tänkte om. Sedan länge hade Vibeke Olsson fascinerats av industrialismen och arbetarrörelsens framväxt, och hur Sundsvallsstrejken 1879 kom att förändra historien för alltid.
Nystart i Sundsvall
Ett nytt kapitel i hennes liv öppnades när hon började göra research med Sundsvall som bas. I dag deltar hon aktivt i stans kulturliv och är här minst en gång i månaden. Hon är bland annat aktiv i föreningen Svartviksdagarna.
– När jag kom till Svartvik första gången 2008 upptäckte jag att det inte fanns så många berättelser om sågverkslivet. Min mormor var född 1885 och den tiden känns både långt bort och ändå nära. Spåren av 1800-talet finns överallt, men vi ser dem inte.
2009 utkom ”Sågverksungen”, den första boken i serien om Bricken Eriksson, som växer upp i Svartvik på 1870-talet.
Mottagandet beskriver hon som överväldigande.
– Jag har fått oerhört mycket positiva reaktioner, ojämförligt mest av alla böcker. Och när jag väl hade börjat skriva om Bricken gick det inte att sluta. Jag kände direkt att det skulle bli mer.
Hittills har det kommit fem böcker i serien. En sjätte är precis påbörjad och planeras komma ut 2017. Vibeke Olsson utlovar också ytterligare en bok innan det är dags att ta farväl av den litterära figuren.
– Bricken dör 1943. Jag vet inte varför, det är bara så.
Nästa sommar planeras det bli premiär för amatörteaterföreningen Svartviksspelets pjäs om Bricken. Det är de två första böckerna som levandegörs.
– Det känns förstås jätteroligt och jag är mycket involverad i uppsättningen. Jag hoppas att pjäsen kan locka folk från hela Sverige till den unika miljön i Svarvik.
Prisbelönt
För sina böcker om Bricken har Vibeke Olsson fått flera litterära utmärkelser: Hedenvindplaketten, Wallinpriset, Birger Norman-priset, Samfundet De Nios Vinterpris och den kungliga medaljen Literis et Artibus. Hon är också 2016 års mottagare av Ivar Lo-priset.
I morgon, den 9 april, mottar Vibeke Olsson Lars Ahlin-stipendiet vid en ceremoni i Kulturmagasinet.
– Sedan har jag bjudit in 25 personer på kakbuffé på café Pallas. Det är något jag har drömt länge om att få göra.
Trots prisregnet och sin långa och produktiva karriär känner sig inte Vibeke Olsson som en del av ”det svenska kulturetablissemanget”.
– Jag har alltid befunnit mig lite vid sidan om. DN recenserar exempelvis inte mina böcker, det stör mig men är inget jag går och grubblar på. Det är också sällan jag blir igenkänd på stan, vilket är ganska skönt.
Politiskt engagemang
Vibeke Olsson har alltid haft ett politiskt engagemang och skriver regelbundet krönikor i vänstertidningen Flamman. Om aktuella händelser, ofta med utgångspunkt i historien.
– Norrland borde ta mycket mer plats. Det finns en ensidig fixering vid Stockholm som bara blir värre, konstaterar hon.
Den senaste boken, ”Drömmen om Elim” som precis har kommit ut, utspelar sig i just Stockholm. I de frikyrkomiljöer på 1980-talet som Vibeke Olsson är så bekant med.
– Berättelsen är fiktiv men bygger på verkliga händelser. Jag ställer frågan varför så mycket av solidariteten försvann på 80-talet. Jag kände att jag var tvungen att skriva den nu eftersom alla kyrkobyggnaderna säljs ut. Elimkyrkan på Styrmansgatan på Östermalm har köpts av – Zlatan Ibrahimovic.
