BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Men det var ändå aldrig det stora intresset för vare sig mig eller Linda, utan det är först nu som vi har plockat fram penslarna. Barnen är äldre och det finns mer tid, säger Lena Gyllroth.
När deras mamma för snart ett år sedan gav dem en låda med akrylfärger började systrarna måla på allvar. De säger att de alltid har varit duktiga på att måla kvinnokroppar och att fokus därför hamnade på det. När de får frågan om de inspireras av sitt arbete på kvinnokliniken tittar de på varandra och brister ut i skratt – kan man säga så?
– Det är klart att den världen inspirerar oss. Men det känns hemskt att säga att vi målar kvinnokroppar bara för att vi ser nakna kvinnor hela tiden. Låter inte det lite fel? undrar Linda Söderqvist.
Petar i varandras tavlor
De har varsin ateljé och det är sällan de står med två penslar på en tavla. Men de vill gärna in och peta i varandras tavlor och därför är mycket ändå signerat Lena och Linda.
– Vi är ganska kritiska gentemot varandra men det tycker jag bara gör konsten bättre. När jag kör fast ger jag tavlan till Linda och då blir det bra till slut. Eller så skickar jag en bild och får direkt svar på vad jag borde ändra, säger Lena.
Samlade mod
I januari i år hade de sin första vernissage. De ställde ut tillsammans med sin mamma. Det var mycket tack vare henne och arbetskollegorna som de vågade ta steget.
– Både mamma och många på jobbet har verkligen peppat oss och varit positiva till vår konst. Jag skulle vilja påstå att vi annars är ganska försiktiga av oss. Det känns fortfarande lite konstigt att människor faktiskt vill hänga det vi målar på väggen, säger Lena.
Deras arbetsplats köpte ett par av tavlorna som de ställde ut och nu hänger de på förlossningsavdelningen. På jobbet skojas det om att urologen också vill ha tavlor.
– Men jag skulle nog inte kunna måla en manskropp, det skulle kännas konstigt. På något sätt känns det mer vågat, säger Linda.
Efter utställningen fick de ytterligare 70 efterbeställningar och sedan de hade skapat sidan Lena & Linda-konst på Facebook har ryktet om dem spridit sig och de har fått in ännu fler beställningar.
– Frågar man våra familjer skulle de nog säga att vi målar hela tiden. Det är väl framför allt nu efter vernissagen som vi har haft så otroligt mycket att göra. Ofta önskar man att det fanns mer tid att ta av, säger Linda.
– Målandet ger en så mycket energi. Men för oss båda är allt det här så nytt och ibland vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Vi är trots allt amatörer, fyller Lena i.
Är ni inte bara självkritiska?
– Kanske, jag vet inte. Vem bestämmer när man är konstnär? Jag tror att det handlar om att vi inte vill utge oss för att vara något som vi inte kan leva upp till, fortsätter hon.
Välgörenhet
Tio procent av allt som systrarna säljer för går till Unicefs mammapaket som innehåller myggnät, näringspulver och olika sorters vaccin.
– I och med att vi jobbar som barnmorskor så känns det självklart. Det är viktigt för oss att göra något bra med pengarna, håller båda med om.
Båda säger att de målar för att det är roligt. De vill sprida glädje och få folk att haja till. Men det är också viktigt för dem att inte befästa något kvinnoideal.
– Vi vill måla alla sorters kroppar. När man själv har tonåringar känns det extra viktigt att visa att man kan se ut hur som helst. Vi vill att vår konst ska uppfattas som något positivt, men ibland kan det kännas som ett minfält att måla naket, säger Linda.
Har ni fler utställningar på gång?
– Just nu är det mycket med målandet och annat som händer i våra liv. Tiden räcker inte riktigt till. Men framöver kommer vi nog absolut att ställa ut igen, säger de.
