Agnes Wold, i dag professor i klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, minns första gången hon förstod vilken skada ett enda till synes harmlöst råd kan göra för en enskild människa. Den gången gällde det amning som skydd mot allergier och astma hos barn.
Wold var i början av sin karriär och hennes man kom hem och berättade om ett samtal han haft med en kvinna på sitt jobb. Han hade fått frågan vad hans fru arbetar med.
– Han är humanist och historiker och fattar absolut inte vad jag pratat om, så han sa ”jag vet inte alls vad hon sysslar med. Jag vet bara en sak, hon säger att amning inte skyddar mot allergi”. Då började den här tanten nästan gråta och han blev jättegenerad, säger Anges Wold.
Kvinnan, som kommit som flykting till Sverige när hennes barn bara var några månader gammalt hade haft svårt att få igång amningen. Barnet hade drabbats av astma, en sjukdom som vid den tiden kunde få mycket allvarligare konsekvenser än i dag, och mamman plågades av vetskapen att det var hon som orsakat sjukdomen genom att inte helamma.
Det var nämligen vad man fick höra som nybliven förälder på den tiden.
– Varje kväll hade hon lagt sig med dödsångest för att hon hade orsakat astman. Det tog mig ganska hårt när jag hörde. De här fruktansvärda konsekvenserna av de här bullshit-råden som var fel, säger Agnes Wold, som sedan dess har påpekat att rådet om amning för att förebygga allergi är felaktigt när hon håller föreläsningar.
Många känner nog igen Agnes Wold för hennes hyllade sommarprogram förra året, där hon punkterade ett helt gäng myter – från att amning och städning skyddar mot allergi till att man måste vara glad och utvilad för att immunsystemet ska fungera bra och att föräldraskap skulle vara ett hinder för att göra akademisk karriär.
Just nu studerar hon roten till allergier hos hundvalpar. Men det är intresset för människokroppen som har tagit henne hit. Fast det hänger ju ihop, att allergierna hos hundar ökar explosionsartat beror på att husdjuren delar den västerländska människans hyperrenliga sätt att leva. Ett levnadssätt som inte bara skapat mer allergier utan också resulterat i dåligt samvete hos alla som inte lyder råden, en biverkan som allt för sällan uppmärksammas, enligt Anges Wold.
Läs vidare på nästa sida: Infektionssjukdomar sprids mellan människor och inte via damm
LÄS HELA INTERVJUN I ETC HELG
Det här är ett utdrag. Läs hela artikeln i veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du har läst?
Swisha en peng till: 1231480870
Infektionssjukdomar sprids mellan människor och inte via damm
Just råden om att städa och hålla snyggt för att minska ohälsan har dykt upp flera gånger genom historien. Den första omgången kom under 1800-talet då husmödrarna uppmanades att städa och skura för att hålla infektionssjukdomarna borta. Ett råd som var helt verkningslöst eftersom infektionssjukdomar sprids mellan människor och inte via damm.
Den senaste tappningen av städråden kom bara för några år sedan och handlade om att vi måste städa noggrannare för att hålla våra hem fria från cancerframkallande tungmetaller. Agnes Wold trodde först inte sina öron.
– Tungmetaller, i beg your pardon? Kadmium, arsenik, kvicksilver. Skulle inte tro det nej, säger hon och skrattar.
Vad beror det på att råden om att städa dyker upp om och om igen?
– Det är att kvinnor ska hållas i schack helt enkelt. Det är klart att det inte är planerat, men det blir ju så, eftersom många av de här råden bara bygger på magiskt tänkande eller allmänt hittepå. Då blir råden bara en spegling av samhället och tidens allmänna fördomar. Du kan ju precis lika gärna säga att alla kroniska sjukdomar beror på att män kör så mycket bil, ser för mycket på tv eller dricker sprit. Men det gör man ju aldrig. Eller hur? Alla kroniska sjukdomar förklaras med att kvinnor städar för lite, dricker när de ammar eller någonting annat. Det passar så bra att lägga skulden på kvinnorna. Alla är vana vid det och det sker helt naturligt.
Agnes Wold har det akademiska arvet. Hennes pappa var statistikprofessor och hennes mamma disputerade i matematik, och morfar Svante Arrhenius blev den första svensken som fick Nobelpriset när han tilldelades kemipriset 1903. Men själv är hon inte så intresserad av att prata om familjen. Hon pratar hellre om sakfrågor än om sin egen person, säger hon.
– Jag tycker inte att det är så intressant hur jag växte upp. Vad spelar det för roll? säger hon.
Okej, då ska jag inte fråga om det. Men du kan väl berätta hur ditt intresse för biologi startade?
– Första gången jag läste om människokroppen var i trean på gymnasiet, fastän jag läste naturvetenskapligt program. Det är ju inte klokt. Då blev jag helt fascinerad. Vård och sådant är inte min grej, sjuka människor och att leka doktor, nej. Jag läste biologi och så småningom hamnade jag på medicin, för det är ju så i Sverige att det är där den bra forskningen om människokroppen äger rum. Jag hade ju inte förstått att man kunde läsa medicin även om man ville forska och inte bli läkare, men när jag började läkarutbildningen var det fruktansvärt roligt. Det vill säga första halvan som handlade om människokroppen, inte så mycket om sjukdomar. Alla mina kursare blev helt uppiggade när de pratade om sjukdomar, men inte jag. Jag tycker att det är mycket intressantare hur elegant det fungerar när det är som det ska, säger hon.
Frågan om amning och allergier har följt henne genom yrkeslivet. Hon har försökt ta reda på vem som började sprida rådet, men än så länge vet hon inte mer än att det lanserades ungefär 1987 och att det hittades på i Sverige. Det skedde dock inte i något vakuum. Sex år tidigare hade WHO:s samtliga medlemsländer åtagit sig att främja amning. Bakgrunden var att betydligt färre mammor ammade än tidigare och i u-länderna hade barnmatsföretagens aggressiva kampanjer för att få mammor att gå över till bröstmjölksersättning lett till att spädbarn dog i maginfektioner när pulvret blandades ut med smutsigt vatten.
I Sverige var den risken obefintlig, men här oroades man istället av att allergierna ökade lavinartat. Om amning visade sig skydda mot allergier kunde man slå två flugor i en smäll.
Än i dag finns det de som menar att det finns ett samband mellan amning och allergier.
Men enligt Agnes Wold finns det inga vetenskapliga belägg för det, något som stått klart för henne sedan hon som doktorand började läsa in sig på allergiforskningen. Hon var då slemhinneimmunolog med fokus på tarmens immunsystem och ”visste inte mer än någon annan om allergi”.
– Då sätter man ju sig och läser ett antal hundra artiklar och tittar på det. Då var det enkelt om man var vetenskapligt tränad, alla epidemiologiska data visade att mycket infektioner, trångboddhet, smuts, husdjur – allt detta är skyddande, och det rena rika privilegierade livet ger mer allergi, säger hon.
Att felaktiga råd, såväl om amning som om städning kan fortsätta florera trots att vetenskapen kommit fram till att de är felaktiga beror på att forskare inte gör tillräckligt för att radera ut felaktiga saker man sagt förut, menar hon.
– Man vet att råden om att allergi skulle bekämpas med att amma, skjuta upp introduktionen av mat och avstå från djur var helt fel. Men ingen tar ansvar för att plocka bort råden som kan få fortsätta cirkulera i 40 år till, säger hon.
En annan orsak är att människor i allmänhet har för dåliga grundkunskaper för att kunna avgöra rimligheten i råd från barnmorskor, läkare och livsmedelsexperter. Samtidigt har en ny mentalitet fått allt större spridning bland människor.
– Det är någon jättekonstig anda i dag, att du ska kunna kontrollera allt. Det är en övre medelklassighet som har spritt sig i stora delar av befolkningen, att om du bara gör allting rätt så kommer det att gå bra. Sedan så har väl folk för mycket tid och pengar och för lite att göra, så att man kan ägna sig åt att oroa sig för sådant som inte finns, säger Agnes Wold.
LÄS HELA INTERVJUN I ETC HELG
Det här är ett utdrag. Läs hela artikeln i veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
