– Jag läser mycket biografier och dagböcker, och det har tenderat att bli ganska mycket män. Då tänkte jag att det måste finnas kvinnor som haft riktiga problem och inte bara beskriver sina sömnproblem och att de är missförstådda genier, som vissa äldre herrar gör i sina dagböcker. Victoria slåss för sin överlevnad! Sen hade jag varit i kontakt lite med Victoria Benedictsson via Spetsprojektet som Riksteatern gjorde för tio år sedan ungefär, säger Mattias Nordkvist i ett litet rum med två fåtöljer i stadsteaterns innanmäte.
Det var några år senare, när han gick från Victoria Benedictssons romaner till dagböcker, som han blev ”helt knockad”, som han själv beskriver det.
– Det var så oerhört naket och ärligt. Jag började plocka ur delar av dagböckerna, som ett hobbyprojekt bara, för att se om det gick att göra pjäs av, som jag egentligen hade tänkt regissera. Men sen träffade jag Anna Pettersson och vi började prata.
Anna Pettersson är konstnärlig ledare för Strindbergs intima teater i Stockholm och ”Förbjuden ingång” är ett samarbete mellan dem och Göteborgs stadsteater. Det skulle ta ytterligare ett år till innan Anna Pettersson ringde tillbaka igen.
– Då funderade vi på om jag kanske skulle spela istället, vilket hon gick igång som fasen på. Och då frågade hon om inte hon kunde regissera, och så blev det.
Victoria Benedictsson skrev sina romaner under den manliga pseudonymen Ernst Ahlgren, då det som kvinna var svårt att tas på allvar i 1880-talets författarvärld. Då Mattias Nordkvist nu gestaltar henne på scen är det lätt att tro att det görs kopplingar till denne Ernst Ahlgren.
– Jag förstår att man får den tanken. Men Ernst Ahlgren är inte med i föreställningen. Tanken har nog varit att föreställningen inte är från A till Ö och jag spelar Victoria. Man kan säga att det är en slags form där jag som manlig skådespelare försöker ta mig in i hennes tankevärld och förstå den. Jag har haft en del diskussioner på nätet med folk som redan är arga. ”Varför ska en man spela en kvinna!? och så vidare”, säger Mattias.
Kritiken på sociala medier, som även vägs upp med lovord får tilläggas, har gått ut på att Mattias Nordkvist som man inte kan förstå en kvinna.
– Men det är därför jag undersöker det och det är därför jag gör den här föreställningen. Vi lever i tider där man som man måste försöka sätta sig in och förstå. Jag tycker det är så märkligt när folk ska kritisera någonting som de inte ens har sett. Det var likadant när vi hade ”Jihadisten” här på teatern för några år sedan. De som var mest arga var personer som aldrig hade satt sin fot på teater.
I ”Förbjuden ingång” är Mattias ensam på scen, men det förekommer mycket musik och även videofrekvenser.
– Om man förväntar sig en timmas lågmäld monolog med massa text så blir man nog besviken. Vi utforskar ju även fysiskt hennes begränsningar. Det är därför jag har den här svarta, tighta, extremt jobbiga klänningen på mig också.
Trots sina framgångar som skådespelare var det inom musiken Mattias Nordkvist startade. Han fick i yngre ålder bland annat lilla Ted Gärdestad-stipendiet.
– Det var ju pojkdrömmen. Jag satsade ganska hårt, i många år. Det var verkligen drömmen att bli rockstjärna. Men nu, när man är 40 och har barn och alla i bandet är helt avslappnade är det mycket roligare att spela. Nu gör jag det för att det är kul, men då plötsligt lossnar det mer. Sen har väl det självklart med ”Vår tid är nu” att göra. Att folk har upptäkt mig nu.
Mattias Nordkvist är uppvuxen i Stigtomta strax utanför Nyköping. Hemmet var absolut inte kulturlöst, men heller inte så speciellt fördjupat i ämnet. Pappan var dansbandsmusiker, mamman plöjde böcker, men videohyllan innehöll mest filmer som Dödligt vapen, Göta kanal och Sällskapsresan. Att han själv halkade in på teatern var en slump. Ett sidospår till musiken tog honom till Nyköpings musikal & operettsällskap som behövde folk till en specifik föreställning när Mattias var 19 år.
– Jag tog för givet att det var musik. Men när jag kom dit och började repetera fick jag plötsligt ett manus i händerna och skulle säga repliker. Det kunde jag ju inte, men det var för sent då.
Den föreställningen sådde ett frö som, för att göra en lång historia kort, till slut tog Mattias till Teaterhögskolan i Malmö och rätt snart efter den utbildningen till en fast anställning på Göteborgs stadsteater. Där har han medverkat i mängder med uppsättningar, men naturligtvis blev rollen som Gustaf Löwander i SVT-hiten ”Vår tid är nu” ett enormt publikt genombrott. Serien gjorde mer eller mindre Mattias folkkär över en dag, och det har han sin kollega och ”bror” i serien, Adam Lundgren, att tacka för.
– Det var ingen i film- och tv-branschen som hade en aning om vem jag var. Jag hade gjort en dag i ”Molanders”, en scen i någon långfilm men inget annat. Adam Lundgren och jag spelade bröder även i ”En handelsresandes död” här på teatern. Han hade redan fått rollen som Peter i serien och de letade efter någon som skulle spela Gustaf. Då frågade Adam varför de inte provfilmar Mattias Nordkvist, och de sa ”vem fan är det?” skrattar Mattias.
”Vår tid är nu” har en säsong, färdiginspelad, kvar att sända. Det mumlas här och där om att den ska fortsätta, men Mattias har varit tydlig med att tre säsonger räcker för honom och har tackat nej till att medverka mer.
– Det är väl inte för inte det snackas om det. Men jag hör inte riktigt mumlet då jag varit så tydlig med att jag tackat nej.
Nu skulle det ju kunna vara så att Mattias karaktär dör eller annat, som han inte kan avslöja så här i en intervju.
– Ja, då skulle det ju vara lätt för mig att sitta och säga att jag inte vill fortsätta, säger han skämtsamt. Jag ska inte ”spoila” något, men jag kan säga så här, att även om jag överlever så är det klart för mig nu. Det handlar bara om en känsla och ingen taktik. Det måste vara roligt hela vägen, och när man spelat en karaktär så mycket som jag spelat Gustaf, så känner jag att jag vänt ut och in på den gubben så mycket att jag inte kan hitta något mer.
Ett visst kamerasug finns ändå kvar. Mattias hoppas att han även i fortsättningen ska få möjligheten att kombinera film och teater. Gärna även regi. Men han hävdar att han inte har någon blick riktad ännu längre mot stjärnorna, mot drömfabriken i Hollywood.
– Jag skulle aldrig åka över till Hollywood och försöka mig på en karriär där. Men skulle någon ringa och fråga om jag vill vara med i en film så skulle jag ju sticka på en gång. Men det har nog aldrig varit en dröm för mig.
På tal om Hollywoodkarriärer så gick Mattias Nordkvist i samma klass som Joel Kinnaman på scenskolan. Och han hade sitt sikte oerhört välinställt.
– Han var så djävulskt målmedveten. Han skulle bara dit, och han skulle bara lyckas. Och väldigt tidigt så tänkte jag: ”det är klart han kommer att fixa det”, minns Mattias.
En anekdot från skolans kafé utspelar sig samma vecka som boken ”Snabba cash” släpptes.
– Joel hade med sig den där boken och frågade om jag läst den. Han hade sträckläst den och sa att ”när det här blir film så ska jag spela huvudrollen”. Och han sa det inte stöddigt, utan bara enormt målmedvetet. Jag har alltid beundrat honom för det.
Förutom sista säsongen av ”Vår tid är nu” så kommer Mattias Nordkvist snart att synas i serien ”The white wall”, som är ett samarbete mellan SVT och finska kanalen Yle.
– Vi har filmat sedan november, i Finland. Det blir åtta avsnitt. Hela teamet och regissören i de första fyra avsnitten är finsk. Men sen är vi kanske 75 procent svenskar i övrigt.
Serien har kallats en korsning av ”Arrival” och ”Fargo” i finsk-svensk dramatappning. I en underjordisk gruva som ska bli dumpningsplats för radioaktivt avfall uppenbarar sig något mystiskt långt ner under marken. Det är ungefär så mycket som läckt ut om ”The white wall”. Preliminär sändningsstart är först hösten 2020.
