Bokrecension

Litteratur eller sunkiga runktankar?

Publicerad 31 augusti, 2015

Det är inte människorna i berättelsen jag fastnar för utan resonemangen, insiktsfullheten och de precisa detaljerna som gör att miljöerna liknar realistiska akvareller. Peddotegelsten eller inte”, skriver Ida Therén om Karl Ove Knausgårds Ut ur världen. Bild: Bild: Berit Roald/NTB scanpix TT

Dagens ETC

Ska jag falla för författarens billiga provokation och kalla honom vidrig pedofil – något Henrik nästan tycks hoppas på, för att få sitt eget självhat bekräftat? Eller ska jag försvara Konstens Frihet och bli ”husfeministen”? skriver Ida Therén.

Ida Therén

Text

Jag messar en bild på de 750 sidorna Knausgård jag har framför mig till min kille. Svaret: ”Shit, vilken peddotegelsten.”

Ryktet om Karl Ove Knausgårds nygamla ”peddobok” har svävat runt långt innan boken kommit ut på svenska. Senast i våras skrev Ebba Witt-Brattström om varför det är så tyst om pedofila män i litteraturen, och vad de egentligen är bra för. Är det litteratur, eller bara ett försök att intellektuellt berättiga sunkiga runktankar?