Lisa Taddeo: ”Jag tror att en del kvinnor blir skrämda av boken”

”I hela världshistorien har män krossat kvinno­hjärtan på ett särskilt sätt. De älskar dem eller nästan-älskar dem varpå de tröttnar och ägnar veckor och månader åt att omärkligt dra sig ur, låta dörren glida igen, torka av sig och aldrig höra av sig igen. Under tiden väntar ­kvinnorna.”

Så skriver New York-journalisten Lisa Taddeo i inledningen av debuten ”Tre kvinnor”, som direkt blev en bestseller i både USA och England när den kom ut i juli. I den fängslande och angelägna reportageboken, som höjts till skyarna av bland andra Caitlin Moran och Marian Keyes och kallats ”en omedelbar feministisk klassiker” av Oprah Winfrey, får vi möta tre kvinnor som på olika sätt upplever sexuell lust och längtan efter kärlek, närhet, upprättelse och tillgång till det egna begäret: Maggie i 20-årsåldern som har haft ett hemligt förhållande med sin high school-lärare, vilket slutar med en rättegång och en personlig katastrof för henne. Den snygga överklasskvinnan Sloane i 40-årsåldern, vars man vill att hon ska ha sex med andra män – vilket hon också har men börjar ifrågasätta om hon verkligen vill det. Och slutligen den olyckliga hemmafrun Lina i 30-årsåldern vars man vägrar att kyssa henne på munnen, vilket får henne att söka upp sin gifta tonårskärlek Aidan och börja ligga med honom i  hemlighet.

Samma fråga hundra gånger

Språket i boken är slående likt en samtida ­kärleksromans detaljrika, känsloladdade formuleringar, men Lisa Taddeo värjer sig mot idén att hon ska ha ”fiktionaliserat” sitt dokumentära material.

– Inget i min bok är fiktion, allt är deras ord. Jag tror att anledningen till att det känns som fiktion är för att jag tillbringat så många år med Lina, Maggie och Sloane. Jag har pratat med dem varje dag, läst deras dagboks­anteckningar, sms-korrespondenser, mejl och domstolsprotokoll. Intervjuat deras vänner och familjer, följt dem på sociala medier, och fått ta del av deras drömmar och förbjudna tankar, säger Lisa Taddeo och ursäktar en gäspning. Det är tidig morgon i New York och höstsolen lyser in igenom ­hennes köksfönster.

– Jag är född med en otrolig nyfikenhet, jag kan fråga de jag intervjuar samma fråga hundra gånger.  Om Lina till exempel berättade om hur hon hade träffat sin hemliga älskare Aidan vid floden så åkte jag själv till floden för att kunna beskriva den. Eller om Sloane berättade när hon hade haft sex med någon så frågade jag henne om väldigt specifika detaljer, typ ”hur kändes din kropp då” och ”var befann sig hans kropp då”. Anledningen till att jag gör så är för att jag vill veta alla detaljer för att sen kunna återberätta allt med mina egna ord. Så har jag alltid jobbat, säger hon.

Släppte in henne

Det sättet att jobba på är tidskrävande, och att hitta huvudpersonerna i boken ”Tre kvinnor” var inte helt lätt, medger Lisa Taddeo. Hon reste runt i hela USA sammanlagt sex gånger, bosatte sig i olika städer, satte upp affischer och startade diskussionsgrupper. Att det skulle bli just tre vita, heterosexuella kvinnor var inte självklart när hon började sin research för drygt åtta år sedan.

–  Till en början intervjuade jag över 100 personer, och sedan krympte den gruppen till 25 personer som bestod av både män och kvinnor med olika etnisk och socioekonomisk bakgrund. Min deal med dem jag intervjuade var att om de krävde att jag skulle radera något från inspelningen eller vid någon tidpunkt ville sluta prata med mig är var det helt okej, även om jag investerat ett halvår i relationen med dem.

Att det blev just Maggie, Lina och Sloanes historier som berättas i boken handlar om att det helt enkelt var de som ville fortsätta prata och lät mig komma in i deras hjärtan, hjärnor, sinnen och sovrum så länge vi båda ville och behövde, berättar Lisa Taddeo.

Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

Såld till tio länder

Hon pratar fortfarande med Maggie, Lina och Sloane varje dag och har blivit nära vän till alla tre.

– Vår relation utvecklades till vänskap, men det fanns samtidigt aldrig något tvivel om att jag var den som intervjuade och att de var subjekten, att jag hade en inspelningsa­pparat och antecknade saker samtidigt som jag lyssnade. Det har varit väldigt viktigt för mig att skydda dem, framför allt nu när boken har blivit så stor. Maggie är den enda vars namn inte är ändrat, Sloane och Lina heter egentligen något annat och jag har ändrat en del detaljer för att de inte ska bli igenkända. Men ingen av oss trodde att boken skulle bli så läst och säljas till över tio länder, säger Lisa Taddeo och ser uppriktigt förvånad ut.

Ditt sätt att skriva om de här kvinnornas åtrå, sexuella begär och längtan efter kärlek har en erotisk och filosofisk laddning, och påminner mig om hur samtida psykoanalytiker (bland annat min egen) brukar beskriva kvinnor som älskar. Vilket slags skrivande har inspirerat dig att skriva din bok på det här sättet?

– Jag har inspirerats av både fiktion och dokumentära böcker, författare som Joan Didion, John Tracy Kidder och Janet Malcolm. Inför arbetet med boken har jag även läst mycket Freud, sexualvetenskap och böcker om psykologi. Min roll kändes ibland väldigt lik en terapeuts, även om jag självklart inte är det, säger Lisa Taddeo och tillägger:

– Men själva idén att skriva en reportagebok om kärlek och begär fick jag när jag läste journalisten Gay Taleses klassiker från 80-talet ”Thy Neighbor’s Wife”. Han reste runt i USA under 70-talet för att undersöka vad sexuell lust var, han djupdök verkligen i ämnet och deltog själv i swingerspartyn och hade sex med olika kvinnor fast han var gift. Hans bok präglas väldigt mycket av ett manligt perspektiv, och jag ville undersöka hur sexuell lust skulle kunna beskrivas ur ett kvinnligt perspektiv.

Skrämmande för vissa

Lisa Taddeos bok ”Tre kvinnor” har nästan bara fått positiva recensioner, och många kvinnor som läst den har hört av sig till henne och berättat att de känner igen sig i kvinnornas berättelser. Men det finns också en del som värjer sig mot hur Maggie, Sloane och Lina beter sig, säger Lisa Taddeo.

–  När jag berättade för min kompis i New York om att Lina gjorde vad som helst för att få träffa sin älskare Aidan och kunde åka bil i flera timmar för att få vara med honom i 40 minuter sa hon ”det är så patetiskt”. Då påminde jag henne om att hon hade gjort exakt samma sak några år tidigare, med en gift man i New York som hon var jätteförälskad i. Jag tror att en del kvinnor blir skrämda av boken just eftersom det påminner dem om saker de själva har varit med om, säger hon. Att många kvinnor bär på skam över saker de har varit med om blev extra tydligt under Metoo-rörelsen, menar Lisa Taddeo.

– Under och efter #metoo har det pratats mycket om vad kvinnor inte vill ha, men däremot pratas det sällan om vad kvinnor vill ha.

Så när kvinnor pratar om vad de verkligen vill ha och är så fokuserade på sin lust, som kvinnorna i min bok, så tror jag att andra kvinnor kan tycka att det är jobbigt. Jag tror också att många tycker att det är ofeministiskt att hänga efter män som inte är rätt för oss, som Maggie som är besatt av sin gifta lärare till exempel.

Jag tycker det finns så mycket i din bok att hämta för framför allt heterosexuella män som vill förstå hur kvinnor kan älska och hur kvinnor agerar när de är kära och avvisade. Vad har du fått för reaktioner från manliga läsare?

– Det är tyvärr inte så många män som har recenserat eller kritiserat boken. Jag tror inte heller att så många män har läst boken, men jag skulle gärna höra mer vad manliga läsare tänker och tycker.

– Sedan är det viktigt att komma ihåg att det inte på något sätt är en guidebok i hur kvinnor älskar. Min bok heter inte ”Hundra kvinnor” eller ”Så här älskar kvinnor”. Det är en bok som berättar tre unika kvinnors historia som älskar och åtrår på sina egna sätt, men på samma gång skulle det kunna handla om var och en av oss; vad vi ställer upp på mot vår vilja, vad vi längtar efter men kanske inte vågar erkänna, och vilka vi innerst inne är.