Restaurang Bouchon i Malmö öppnade i våras och ligger lite undanskymt på Andrée-lundsvägen, den lilla gatstumpen mellan Bergsgatan och Stadshuset. Det är ett mycket trevligt ställe. Den långsmala lokalen känns varm och ombonad och bemötandet är avspänt, trevligt och kunnigt. Även för en förstagångsbesökare känns det som invand kvarterskrog, där man redan har klarat av romantiska middagar, snabba måltider på vägen hem från jobbet och söndagsmiddagar med mormor.

Oxhjärta och caesarsallad

Vi inleder måltiden med gnudi – små bollar av parmesan och ricotta – som serveras med salviasmör, caesarsallad med grillat oxhjärta och stekta bitar av lammnjure, enkelt presenterad på hembakat bröd. Allt är vällagat, men godast är kanske salladen med oxhjärta. Många av oss är tveksamma till inälvsmat och det är synd. Mycket fin mat går till spillo när råvaror ratas av konsumenterna. Inälvor är närings- och smakrika och ofta mycket möra. De fina, tunna bitarna av oxhjärta visar sig också fungera utmärkt tillsammans med romansallad och den klassiska anjovisdressingen. 

Till huvudrätt väljer vi havs-aborre och coq au vin. Fisken är -pocherad i timjanbuljong och kommer med potatis, purjolök och gräslök på toppen. Den är perfekt tillagad och ligger som en rejäl bit ovanpå grönsakerna. Rätten är fräsch och rustik samtidigt. Fågeln i vin består av ett stort långkokt lår som lätt faller i bitar och tacksamt skyfflas in i munnen tillsammans med buljong, svamp och fläsk. Det smakar som den sortens mat som har stått och puttrat hela eftermiddagen och som man har tittat till då och då bara för att få njuta av ångorna. 

Underbar efterrätt

Portionerna är inte små, men vi lockas ändå av efterrättsmenyn. Blodapelsinsorbeten kommer in tillsammans med en hutt vodka, som man själv får ansvaret för att hälla ut över de ljusröda bollarna. Sorbeten är frisk och smaken skvallrar om att kockarna är tillräckligt skickliga med kniven för att undvika alla beska partierna runt fruktens kött. Îles flottantes brukar heta snöägg i de klassiska kokböckerna. Det är pocherade bollar av marängsmet som serveras seglande på en tjärn av vaniljsås. Det är underbart gott och mjällt i munnen, precis lagom sött.  Det skira gallret av kanderat socker på toppen av snömoset krispar och roar gommen.

Det är stammisvarning på Bouchon. Detta kan vara början på en underbar vänskap, tänker Matpatrullen på vägen hem.