Knausgårds vardag – en gåva till läsaren

Egentligen borde jag ha varit förberedd på Karl-Ove Knausgårds nya bok. Den heter ju trots allt ”Morgonstjärnan” och är, fyndigt nog, 666 sidor lång. Ändå blir jag förvånad över det gotiska staffage författaren rotat fram. Knausgård är vanligtvis en vardagsnära realist, men i ”Morgonstjärnan” använder han både jump scares och gore-effekter. I en scen vänder sig en man om ute i skogen med gula, brinnande ögon. I en annan hittas tre pojkar ute i skogen, flådda och skalperade. Vidunder kan användas som symboler för en existentiell problematik, men Knausgårds monster kommer snarare från ”Zombie Flesh Eaters” än TS Elliots ”The Wastelands”.

Nu ska det dock sägas att ”Morgonstjärnan” knappast börjar som en skräckroman. I den första delen får vi följa litteraturprofessorn Arne och konstnären Tove under deras sommarvistelse i Sørlandet. Som läsare blir jag först lite besviken: Karl-Ove – förlåt Arne – är en kedjerökare man, upptagen av vardagens alla futiliteter medan Tove går omkring i ett skaparrus som – befarar man – kan vara psykisk sjukdom. Ska författaren aldrig komma loss från sin ”Min kamp”-svit? Är detta bara ännu en bootleg? Men så byts plötsligt perspektiv, vi får följa en präst som tvivlar på sitt äktenskap, en kassörska som förtvivlar över sina livsval, en alkad journalist som bara tänker på sin karriär och många fler.