Kultur & Nöje

Klyschigt och banalt om kärlek över klassgränsen

Publicerad 10 oktober, 2019

Sally Rooneys ”Normala människor” väcker en pinsam känsla – och det är svårt att avgöra om den kommer sig av igenkänning eller av de täta klyschorna. ”Bitvis är språket spännande, men det faller också in tråkigt banala mönster” Bild: Bild: Jonny Davies

Dagens ETC

I ”Normala människor” skriver Sally Rooney om ensamhet och utanförskap, alienering och dissociation. Rooney är skicklig på att skriva fram maktrelationer, men mängden klyschor och plattityder gör att den bitvis är pinsam att läsa, skriver Nora Wurtzel.

Nora Wurtzel

Sally Rooneys kritikerrosade roman ”Normala människor” är nu här i svensk översättning. I romanen får vi följa Marianne och Connell, från gymnasietiden i småstaden Carricklea till universitetslivet i Dublin. Under gymnasiet har Connell gott om vänner, han både spelar fotboll och är populär bland tjejerna. Marianne är ensam och utstött, läser romaner i sin ensamhet under lunchen och känner sig egentligen inte hemma i staden där hon bott hela sitt liv. De två börjar ha sex i hemlighet och Marianne blir kär, samtidigt som de låtsas att de inte känner varandra i skolan.