– Den kretsar mycket kring tidigt 1900-tal och 1930-talet – men de ljusare sidorna av perioden. Joe Hill och The Carter Family finns representerade, liksom Karin Boye och Moa Martinsson. Man kan säga att den speglar vår tid från ett långt avstånd. En del tycker det är skrämmande med tanke på vad som hände sedan men sångerna visar en annan sida som kan vara inspirerande. Jag har med ett par egna låtar också.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Du var en av de första offentliga personerna som öppet stod för att du är homosexuell. Hur ser du på homosexuellas situation idag?

– Författaren Bengt Martin kom ut före mig, men jag var den första scenartisten att komma ut offentligt. Det var i mitten på 70-talet. Jag var feminist också och skrev en låt som heter Jag hatar patriarkatet. Idag är det comme-il-faut att vara feminist och homosexuell, även om en del homosexuella fortfarande är rädda för att vara öppna. På 70-talet handlade rädslan om vad folk skulle tänka, idag är folk rädda för våld som riktas mot hbtq-personer.

På 70-talet var klasskampen viktig, idag är det nästan tyst. Vad säger du om det?

– Det är oftast borgarna som startar klasskampen genom sin aggressivitet och girighet. Inom vänstern är vi alldeles för snälla och mesiga trots att klasskampen behövs mer än någonsin. Jag är trogen mina socialistiska ideal från 70-talet men i Sverige misstänkliggörs allt vänsterengagemang och kommunism jämställs med nazism. Men socialism och kommunism är legitima politiska rörelser till skillnad från nazismen.