Kultur & Nöje.

2018-12-23 16:30
  • Bild: Rebecka Uhlin
  • Bild: Rebecka Uhlin
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Kärleksskildring till morföräldrarna blev fotobok

En ömsint berättelse om ett åldrat par och deras liv i all sin vardaglighet. Fotografen Rebecka Uhlins finstämda skildring av morföräldrarna Aina och Tage visas nu på Arbetets museum. 

 

De första bilderna togs egentligen för att testa en ny teknik. Rebecka Uhlin var fotostudent och hennes morfar gammal fotograf. Han lånade henne en hasselblads-kamera och hon började fota morföräldrarna för att lära sig tekniken. 

– Sedan tog jag med bilderna till skolan och visade för en fotograf som var gästföreläsare, som sa att bilderna var som en kärleksförklaring från mig till mormor och morfar. Jag tyckte det var väldigt fint och valde därför att fortsätta, berättar Rebecka Uhlin för ETC.

Porträtt Rebecka Uhlin
Porträtt Rebecka Uhlin

Hon flyttade in hos sin mormor och morfar under några veckor för att följa dem i vardagen, och hon återkom sedan flera gånger under åren som gick och bodde hos dem i perioder. 

– Jag är väldigt intresserad av människor, varför vi beter oss som vi gör, varför vi bildar relationer så som vi gör. För mig som barn var mormor och morfar superhjältar som bara fanns där för mig och jag var i centrum. När man sedan växer upp så inser man ju att de är personer. Jag blev nyfiken på dem på ett helt annat sätt. Min mormor och morfar är väldigt mycket tillsammans, de är som bästa vänner.

Det hela blev en bok, ”Aina och Tage” som gavs ut förra året. Nu har utställningen visats på olika gallerier, och nu hänger alltså bilderna på Arbetets museum i Norrköping.

– Jag berättar inte så mycket om bilderna, jag vill att betraktaren ska få en chans att analysera och identifiera sig. Jag får jätte-mycket mail och berättelser om egna mor- och farföräldrar eller föräldrar. Berättelsen får en ny dimension. Den är både väldigt personlig och universell. De är ju speciella för att de inte är speciella. 

En bild som många relaterar till är en bild som visar hur de hänger plastpåsar på tork på en klädlina. 

– Den relaterar folk väldigt mycket till sina mor- och farföräldrar. Men den kopplar också till min generation, som nu börjar återvinna och spara igen. 

Ja, den träffar rätt i samtiden på något vis. Vi som slängt och slängt och nu måste börja tänka om. 

– Jag gör faktiskt så själv. Det var också en grej som kom av att bo med dem, de är mycket i det där att man ska spara och ta hand om saker. Det är fint att få uppleva och se. Man lär sig mycket.

Min mormor satt alltid och vek ihop allt julklappspapper på julafton för att återanvända.

– Det gör min mormor också. Det är ju jättebra. 

Bild: Rebecka Uhlin