Är rymdfilmen en av de sista manliga utposterna?

I den nysläppta Netflix-serien ”Away” förbereder sig astronauten Emma för rollen som befälhavare på en flera år lång expedition till Mars, samtidigt som hon slits mellan pliktkänsla för uppdraget och samvetskval för att lämna man och dotter. Emma hinner knappt mellanlanda på månen innan hennes man drabbas av en förödande stroke. Då har hon redan hunnit klanta till det ombord på rymdfärjan med följd att besättningen vill se henne utbytt.

Hade då en manlig astronaut i huvudrollen drabbats av samma konsekvenser? Knappast. Medan populärkulturens kvinnliga astronauter i regel mest brottas med sina känslor, tillåts deras manliga kollegor istället fokusera på jobbet. I den existentiella rymdthrillern ”Ad astra” genomför Brads Pitts känslomässigt avstängde astronautkaraktär sitt uppdrag med kuslig precision, trots det faktum att målet för rymdresan är hans sedan länge försvunne far. Och även om Neil Armstrongs väg till månen i ”First man” knappast är någon dans på rosor tillåts inte hans plågsamma minnen sätta käppar i hjulet för rymdfärden.