Kultur & Nöje.

2021-03-30 12:10
  • Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson hävdar att partiet inte prioriterar kulturfrågorna i sin politik.  Bild: Fredrik Sandberg/TT
    Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson hävdar att partiet inte prioriterar kulturfrågorna i sin politik.
  • SDs kulturpolitiska talesperson Aron Emilsson.  Bild: Terje Pedersen/NTB/TT
    SDs kulturpolitiska talesperson Aron Emilsson. 
Puffetikett
Dagens ETC

Kan vi lita på Jimmie Åkesson om kulturpolitiken?

Kulturpolitiken har beskrivits som ett av SD:s viktigaste områden efter valet och som ett sätt för partiet att förändra samhället i grunden.

Nu hävdar SD-ledaren Jimmie Åkesson att kulturfrågorna inte ens finns med bland de prioriterade.

Bör vi tro på honom?

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Inget parti sägs prioritera kulturpolitiken som Sverigedemokraterna. Men kulturpolitik enligt SD:s modell handlar inte så mycket alls om bild-, musik- eller scenkonst. Snarare om seder och bruk och ”svenska” värderingar. Kulturpolitiken blir för partiet en nyckel för att forma dessa värderingar, som på sikt bygger ett idealsamhälle på nationalistisk grund.

Fokus: invandring

När SD satsar på kulturen är det därför i form av storsatsningar på svenskt kulturarv, kulturkanon, och på så kallade Sverigelotsar, som har till uppgift att försvenska förorten. Konstyttringar som anses ”splittrande” ska inte förses med bidrag, medan konst som ”förenar” ska få pengar. Public service ska bantas ner och kontrolleras hårdare och folkhögskolans kurser som syftar att stärka ”mångkultur” försvinna. Kulturen ska ena det svenska majoritetssamhället, och samtidigt vara ett gränsvakt utåt.

I Sverige har experter och skribenter varit hyfsat ense: SD vill – och här vägs ofta skräckexemplen Ungern och Polen in – använda sig av kulturen som en murbräcka för att ta sig in i och förändra samhället i grunden. Synen har också bekräftats av partiets höjdare: chefsideologen Mattias Karlsson och kulturpolitiska talespersonen Aron Emilsson har gång på gång hävdat att partiet håller kulturfrågan högt i prioriteringslistan.

I dagarna publicerade Dagens Nyheter en intervju med Jimmie Åkesson där partiledaren bjöd på en helt annan syn:

– Vi kommer inte att komma till Ulf Kristersson och säga att kulturpolitiken är så viktig för oss att vi kommer att fälla en regering. Vi har riktiga problem, sa han i intervjun.

När han fick en följdfråga om hur han ser på mediepolitiken, där det finns en samsyn mellan SD, KD och M om att Public service ska bantas, upprepar han sitt ställningstagande.

– Jag tror inte att den frågan kommer att stå högst på dagordningen i ett samarbete. Det vi vill lösa är som sagt riktiga problem och det är de som står på agendan. Public service kommer längre ner.

”Sipprar in” i vardagen

Bör vi lita på vad partiledaren säger, eller är hans uttalande att betrakta som en del av ett politiskt maktspel? Expos vd Daniel Poohls analys landar någonstans mittemellan:

– Jag tror man ska tro på vad han säger i intervjun: Det ena han säger är att kulturpolitiken är avgörande för att få igenom SD:s politik och vision. Det andra är att partiets väljare skiter i kulturpolitik, och att det därför inte är något partiet behöver profilera sig kring.

Detta innebär, menar Daniel Poohl, att Jimmie Åkesson och samarbetspartierna främst kommer prata om andra frågor, som invandring och kriminalpolitik.

– Men med tiden kommer även kulturpolitiken sippra in. Detta är ingen lömsk plan av Jimmie Åkesson. Partiets väljare bryr sig inte så mycket om de kulturpolitiska frågorna. Den typ av förändringar av kulturpolitiken som SD föreslår kommer mer smygande in på människor i deras vardag, men är inget som människor går och tänker på om dagarna.

Daniel Poohl tror inte att journalister har övertolkat kulturpolitikens roll för partiet.

– Nej. Om vi ska förstå SD och vad de är ute efter är detta ingen feltolkning. Men politik och ideologi är inte samma sak riktigt. Man tar helt enkelt inte med sig boken i politisk filosofi till budgetförhandlingsbordet.

Daniel Poohl ser en fara i att de andra partierna på högerkanten, KD och M, är ”underutvecklade” i de kulturpolitiska frågorna:

– Detta kan göra att SD kan få oproportionerligt stort inflytande just i de frågorna på sikt. Har man ett område utan välutvecklad policy blir det lätt det området man ger bort till ett annat parti i en förhandling.

Ingen valvinnare

Expressens kulturchef Karin Olsson tror inte heller att det kommer läggas huvudfokus på kultur- och mediepolitik i förhandlingarna med M och KD i samband med valet.

– Jimmie Åkessons stora fokus är invandringspolitiken. Det är tveklöst den fråga som hans väljare anser vara viktigast. Jag tror också att SD-ledningen vet att Public service är populärt och folkligt, att reformera Public service är inget man vinner val på. Kultur- och mediefrågorna är viktigast hos en viss elit av partiet och de mest engagerade.

Kan hotet från SD om kultur- och mediepolitiken ha överdrivits?

– I de här frågorna känns inte SD demokratiskt pålitliga, därför är debatten relevant och viktig. Däremot ska man nog inte övervärdera prioriteringen av dem för partiet.

Karin Olsson bedömer att frågorna kommer ges mer tyngd i ett senare läge:

– Om SD växer ännu mer tror jag att det kan bli så. På sikt har partiet en vision som vi bör ta på allvar och varna för. Men inför det här valet och de kommande förhandlingarna kommer krutet läggas på andra frågor.

Detta vill SD med kulturen

SD:s skuggbudget vill partiet:

Att kulturen ska ha en ”gemenskapsskapande”.

Upprusta kyrkomiljöer och svenskt kulturarv.

Införa kulturlotsar som har till uppgift att ”stärka invandrares svenska identitet”.

Skära ner på bidraget till folkbildningen med nästan en miljard.

Banta filmstödet och stödet till litteratur- och kulturtidskrifter kraftigt.

Kapa resurserna till scenkonsten med 16 miljoner och sedan ytterligare skära 16 miljoner från teatern, dansen och musiken.

Minska ersättningen till konstnärer med 133 miljoner och de centrala museernas verksamhet med 94 miljoner.

Kapa filmstödet med 100 miljoner och istället öka ”produktionsincitamenten” för filmproduktion genom ett bidrag på 30 miljoner.