BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Min förra skiva var ganska sorglig och svårlyssnad. Till slut ringde min distributör och sa att han skulle kasta skivorna. Jag åkte dit och hämtade flera tusen exemplar men eftersom jag inte hade plats för dem var jag tvungen att slänga allihop. Det var verkligen sinnebilden av ett fiasko, säger han.
Efter den skivan var han så trött på sig själv att han bestämde han sig för att bara skriva låtar om andra. Eftersom hans tidigare låtar ofta handlade om tjejer satte upp regeln att han inte fick skriva om kvinnliga karaktärer heller. I stället började han skriva låtar om helt andra saker – som våld och maskulinitet.
Till slut hade han låtar så att det räckte till en hel skiva. Han lät vännerna och skivbolagsmänniskorna lyssna på dem men de upplevde att någonting saknades.
– Jag har byggt upp en berättarröst genom alla mina skivor och mycket av min musik handlar om mig själv. Mina vänner tyckte att den emotionella närvaron gick förlorad när jag började sjunga om främlingar.
"Känsla av självförakt"
Han tar en sked av sin mikrovågsvärmda soppa och fortsätter:
– Det var intressant att skriva ut mig själv ur låtarna. Men egentligen låg en tråkig känsla av självförakt i grunden. Jag skrev ju om andras upplevelser eftersom jag inte tyckte så mycket om mig själv under den tiden.
Men mot slutet av 2015 hade han fått den paus ifrån sig själv som han behövde och bestämde sig för att spela in ett nytt album. Han åkte till Berlin och London och kom hem med skivan Life will see you now som släpps den 17 februari. Den är full av dansanta rytmer och lekfulla melodislingor men låttexterna är lika småsorgsna som tidigare.
– Jag funderade länge på vad låtarna hade gemensamt. Till slut var det en vän till mig som såg att den röda tråden var att hela skivan handlade om människor som tampas med sina val och rädslor, säger han.
Manliga relationer
En av låtarna heter How can I tell him och handlar om två killkompisar som tycker mycket om varandra men saknar förmågan att uttrycka det.
– Den skrev jag under en period när jag funderade mycket på hur jag och mina manliga vänner betedde oss kring varandra. Jag började tycka att det kändes meningslöst att ha relationer som bara handlade om att dricka öl och snacka skit. Det var sorgligt att tänka på hur svårt vi hade att komma nära varandra.
Varför började du uppmärksamma det just då?
– Jag saknade verkligen att ha riktiga vänskapsrelationer. Det finns massor av filmer om manlig vänskap där männen bara kan vara känslosamma när de är fulla. Om de säger att de tycker om varandra är det på ett fumligt eller ironiskt sätt. Jag hade kommit till en ålder då jag inte tyckte sådant var roligt längre. Det kändes bara jobbigt och sorgligt.
Har du lyckats komma närmare dina manliga vänner sedan dess?
– Jag har faktiskt det. Men det är inte helt lätt att göra sig av med hundratals år av samhällets förväntningar.
Politiken blir mänsklig
Jens Lekman är uppvuxen i Göteborg och släppte sitt debutalbum år 2004. Redan då berörde han lyssnarna med sin mjuka röst och underfundiga låttexter som oftast handlade om kärlek och förälskelser. Men på debutskivan fanns också en låt om kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg. Jens Lekman säger att han inte ser sig själv som en person som står på barrikaderna men är intresserad av människors vardagliga berättelser eftersom det är då politiken blir mänsklig.
– Jag är framför allt intresserad av hur politiken fungerar i våra hem och våra relationer.
I låten Waiting för Kirsten sjunger du om hur Göteborg förändras. Ungdomsgården omvandlas till kasino och VIP-köerna finns inte längre bara utanför nattklubbarna utan till sjukvård, boenden och jobb.
– Den skrev jag efter att det hade skett många samhällsförändringar i Göteborg. Här har det alltid funnits starka värderingar men jag märker att de håller på att ändras. Jag tänker på en så liten sak som en gräsplätt som hette Ernst Ljunggrens plats. Där hängde många hemlösa och missbrukare förut, men för några år sedan fick ett café rättigheterna att öppna en uteservering där. Man bara sopade bort det man inte tyckte passade in.
Musikbranschen har ju också blivit mer kommersiell sedan du slog igenom. Ändå har du fortsatt att göra intima spelningar och ge ut din musik på små, oberoende skivbolag.
– I Göteborg brukade musikscenen vara indiebetonad men nu har den plötsligt öppnat upp sig mot stora företag. Varje sommar reser Way out West enorma reklampelare över hela stan. Det blir allt svårare även för mig att hålla fast vid mina ideal. Nästa vecka kanske också jag går omkring med en företagslogga intatuerad i fejset.
Just nu är du också aktuell som protestsångare, som en av de 100 artister som bidrar med varsin låt under Donald Trumps första 100 dagar som president. Vad handlar din låt om?
– Jag valde en enkel kärlekslåt. För alla som måste leva med honom som president i fyra år kan en liten kärlekslåt vara på sin plats.
