Jämställdhet – feminismens klena kusin

Jag tror att många män har känt att feminismen blivit mer exkluderande” sa Nina Åkestam, författare till boken ”Feministfällan” till SvD i höstas, ett citat som genast spreds med vindens hastighet. Analysen, som var ett svar på frågan varför färre vuxna män kallar sig feminister, ligger så oerhört rätt i tiden och kan omfamnas av många: feminismen anses vara ett individualistiskt livsstilsprojekt, vars tydliga drag av elitism gör att den saknar existensberättigande.

Samma höst försvarade sig kulturjournalisten Greta Thurfjell efter kritiken mot hennes text om huskvinnan i DN med orden: ”Det är väl självklart att jag är feminist”. Hennes svar är lika symptomatiskt för vår tid. Allt fler unga kvinnor kallar sig feminister och en snabb googling på ordkombinationen ”feminist” och ”självklart” ger oöverskådligt många träffar. Att inte vara feminist anses i alla fall i vissa kretsar vara synonymt med att ha dålig koll och kanske vara lite puckad.