Varför har just ni lyckats?
– Dels för att vi pratat om det väldigt länge och haft jämställdhet som ett mål och dels för att vi letar på andra ställen. Börjar man väl leta efter ny musik så finns det väldigt mycket kvalitativ musik som inte bokas till de stora festivalerna. På världens främsta elektroniska musikfestivaler 2014 var 82 procent manliga akter, enligt siffror från nätverket Female:pressure. Så går det väl om man inte jobbar med det. Men jag vill understryka att vi inte slängt in någon på grund av kön. Kvalité och relevans går i första hand.
Vad gör de andra festivalerna för fel?
– Man hör ju ofta sägas att det inte finns något utbud. Det är fel. Man måste bara bestämma sig för att det är viktigt och förmedla det till alla inblandade. Representationen på scen gör väldigt mycket för vad publiken tänker att de själva kan göra och kan i sin tur leda till att de själva börjar göra musik. Vi jobbar även med att vår organisation ska vara jämställd. Styrelsen är 50/50 och det påverkar bokningarna tror jag. Det för in fler perspektiv.
Hur ser fördelningen ut på spelschemat bland mer kända och mindre kända akter?
– Vi har fyra stora namn varav tre är manliga akter och en är kvinnlig. Så det får vi ta med oss och fortsätta arbete med, att de populäraste tiderna ska vara mer jämnt fördelade. Men på affischen skriver vi alla namn i samma storlek.