Det blir show alltså?

– Ja, jag tillåter mig själv att snacka lite mer strukturerat om vad jag gjort de senaste trettio åren och varför, sedan hoppas jag att folk är med på noterna. Det blir ju ingen show med tjejer i plymer som sparkar med benen i trappor, men det tror jag inte att någon har förväntat sig heller. Låtarna och bandet kommer som vanligt att stå i fokus, säger Jakob Hellman.   

”Ett matematiskt misstag”

Inför millenieskiftet utsåg en rad nöjesmedier ”... och stora havet” till århundradets svenska album. Något som Jakob Hellman själv hade svårt att ta till sig.

– Jag ville inte ta åt mig av det alls, utan resonerade att det berodde på något slags matematiskt misstag. Eftersom Eldkvarn gjort typ 25 album redan då, och jag bara ett, blev det ju så att alla som ville lägga sin röst på mig, röstade på en och samma platta. I dag hade jag nog blivit mer stolt och glad tror jag.

Hur kom det sig att det bara blev ett album? Var det prestationsångesten som slog till efter att du blivit så unisont hyllad?

– Man kan nog säga att prestationsångesten var en del av det, men det handlade också om att jag kände mig skitmärkvärdig där efter debuten, ­samtidigt som jag fick det bekräftat från alla tänkbara håll. Därmed krånglade jag till det. Istället för att bara göra en till popplatta kände jag mig skyldig att visa fram ”hela mig”, eller nåt sånt. Jag kände att de låtar jag skrev och försökte spela in blev för fattiga.    

Kommer det någonsin att ges ut en ny inspelning med Jakob Hellman?

– Jag spelar några nya låtar live, och har gjort det nästan hela tiden. Men nu känns det faktiskt för första gången som att jag även skulle vilja spela in något nytt. Jag bor på Mallorca sedan ett par månader tillbaka, och det har bidragit till att jag funnit ett nytt lugn. Det gör i sin tur att jag får mer saker gjorda, så ja, jag tror faktiskt det kommer att komma lite ny musik snart.