Höstskrud för älskad badplats

Att vandra längs träbryggan väcker förväntan i varje cell. Kroppen vet. Längtar. Nu vankas njutning för både kropp och sinne. 

För Malmöbon Bibbi Wiberg är besöken på kallbadhuset rena rama terapin. 

– Nu ska jag hit och bli snäll, så tänker jag. Värmen i bastun gör gott. Nerverna kryper liksom in i kroppen igen.

Stamgäst tar cykeln

Varje vecka tar Bibbi Wiberg cykeln till Kallis och hänger av sig kläderna. För några år sedan var hon här för allra första gången. En kompis lockade hit henne. Besöken blev en kär vana. Men väninnan blev sjuk. Plötsligt kändes det inte lika roligt längre.

– Jag hade sju klipp kvar på kortet. Tack och lov har jag kommit igång igen.

Egentligen är Bibbi lite rädd för djupt vatten.

– Men jag är född i fiskarnas tecken. Ju äldre jag blir, desto mer fisk blir jag. 

Nästa steg blir att locka med sig maken till Kallis.

– Han vill inte bada i havet men det vore fint att sitta i ångbastun tillsammans, konstaterar Bibbi Wiberg.

Som ung hade hon aldrig kunnat tänka sig att bada naken. I dag är hon glad och stolt över att ha övervunnit tankarna om att inte vara vacker nog. Här spelar det ingen roll hur man ser ut. Varken ålder, utseende eller yrke har någon betydelse. På så vis är badet en demokratisk plats som manifesterar allas lika värde.

En skyddad frizon för kvinnor

För många kvinnor och tjejer är Kallis en skyddad frizon, skönt fri från bedömning och sexistiska kommentarer. Ung eller äldre, fyllig eller mager, rakad eller hårig – det spelar ingen roll. Damen som tappat håret av cellgiftsbehandlingen hänger lättad av sig peruken. Tjejen som förlorat sitt bröst i kampen mot cancern kan tillåta sin krigarkropp att njuta.

Här är man som man är. 

För stammisen Eva Schmitz är badet ett extra rum för stimulans och reflektion. På bryggan jobbar hon korta stunder, läser igenom sina texter och förbereder föreläsningar.

– Jag börjar alltid med ett uppfriskande dopp. Om temperaturen kryper under 13 grader tar jag en vända i bastun först. Här tänker jag så bra.

Både Evas mormor och mamma var baderskor på Ribersborgs kallbadhus. Själv lärde hon sig simma här som barn.

– På den tiden fanns en lucka i den vedeldade bastun. Vi tonårstjejer satt där och hörde vattnet skvalpa och elden spraka. Det är fina minnen.

Både torr- och vedeldad bastu

I bastun råder lugn och ro. Man talar dämpat och njuter av stillheten. På damsidan respektive herrsidan finns i dag både torrbastu och vedeldad bastu.

Dessutom erbjuds en gemensam fuktbastu. En kort stund strilar vattnet ner på de heta stenarna. Det sticker gott i huden. Badvärden kommer in med ett krus lavendelolja, som sakta skopas ut över stenbädden. En badare svingar handduken och sätter den varma luften i rörelse med långsamma, rytmiska tag. Den mättade doften letar sig in i våra näsborrar, absorberas av varje por. En behaglig dåsighet sprider sig i kroppen.

Efter upphettningen i bastun väntar en snabb avkylning. Ett djupt andetag och Öresunds kalla vatten omfamnar kroppen. Kylan i havet får blodet och livsenergin att rusa till. Hjärtat slår vilt i bröstet. Hjärnan blir klarvaken. Uppe på bryggan väntar den kanske -skönaste stunden, när kylan sakta klingar av. Blodcirkulationen sprider en skön värme och endorfinerna flödar ut i hjärnan. Avslappningen är total. 

”Verkligen exotiskt”

Caroline Johnson från Chicago har aldrig upplevt något liknande. Hon är hänförd.

– Mina förfäder kommer från Sverige. Därför ville jag resa hit på semestern. Att bada naken mitt i stan är verkligen exotiskt. Mina vänner hemma i USA kommer knappast att tro mig! •