Det var intresset för historia som styrde Eva Bondes val av utbildning.

– Andra kan välja yrke efter var det finns jobb, men så smart var inte jag. Jag började läsa historia för det var mitt intresse men visste inte vad jag ville jobba med, säger hon.

Det blev en bachelor i historia vid University College Dublin och efter det journalistutbildningen vid Lunds universitet. Efter examen började Eva Bonde arbeta som webbredaktör för de historiska tidskrifter som förlaget Historiska media i Lund gav ut.

När tidskrifterna köptes upp av LRF Media så följde personalen med i köpet. Och det var där, över luncher och under fikapauser i mediahuset, som Eva Bonde och hennes kollega Jennie Lindholm pratade om alla de intressanta kvinnor i historien som de fick höra talas om, men som inte ansågs platsa i någon av de tidskrifter de var med om att producera.

– Vi tyckte att eftersom vi kände ett intresse, så fanns det nog också fler som ville läsa om dem, säger Eva Bonde.

Blankt nej till en början

De båda kvinnorna presenterade sin idé om en historisk tidskrift bara om kvinnor för LRF Medias ledning. Svaret de fick var ett blankt nej, som efter fortsatta diskussioner ledde fram till ett besked om att kvinnorna på sin fritid skulle kunna jobba vidare med idén, för att se om de då skulle kunna övertyga sina chefer.

En Facebookgrupp startades och fick snabbt så mycket gensvar att ledningen sakta började ge vika, då Eva Bonde och Jennie Lindholm fick ägna en liten del av sin arbetstid åt projektet. Det kom också ett beslut om att på försök ge ut ett specialnummer om kvinnor i historien.

Ökat intresse för idén

Specialtidningen skulle komma ut hösten 2014. Men i februari samma år kom Dagens Nyheters granskning av läroböcker i historia, där kvinnor i snitt bara utgjorde 13 procent av alla personer som nämns. Granskningen möttes av mycket uppmärksamhet och inom LRF Media ökade intresset för det planerade specialnumret.

– Numret tidigarelades och skulle nu komma ut den 2 april, vilket betydde att vi plötsligt hade två månader på oss med att ta fram en helt ny tidning, säger Eva Bonde.

Så föddes Historiskan. Men det blev bara ett nummer då ledningen för förlaget inte var intresserade av att driva tidningen vidare. Eva Bonde tog då beslutet om att be att få lämna sin tjänst på förlaget, och hon fick ta sin nykläckta tidskrift med sig.

Sommaren 2015 lämnade hon sin tjänst och samma höst gav hon på egen hand ut ett nummer av tidskriften. 

Historiskan ska komma ut fyra gånger om året. Delar av upplagan säljs som lösnummer i butiker, men efter ett nummer finns också 1 600 prenumeranter.

– Jag tycker att det är fantastiskt bra, säger Eva Bonde.

Att ge ut en tidskrift helt på egen hand är inte lätt. Som egen företagare har Eva Bonde fått se hur många små detaljer har tagit väldigt lång tid att lösa. Det har varit snåriga avtal med allt från tryckeriet till posten och distributörer. Hon har mötts av oväntade praktiska svårigheter, som när en pall tidskrifter lämnades utanför hennes port och hon på egen hand fick bära 2 500 tidningar i buntar nerför trappan till källarförrådet.

Problem med mångfalden

När det gäller att fylla tidningen med ett bra innehåll så är problemet inte bristen på historier och människoöden. Det är däremot ont om experter med populärhistorisk vana och behovet av mångfald ställer till en del problem.

– Jag får mest in förslag om sådant som rör välutbildade vita kvinnor från 1800- och 1900-talet. Men jag kan ju inte fylla tidningen med bara duktiga, vita medelklasskvinnor, säger Eva Bonde.