Henrik Schyffert: "Extremister har ingen humor"

Efter trettio år i nöjesbranschen tillhör Henrik Schyffert den absoluta gräddan av svenska underhållare. På 1990-talet gjorde han succé i en rad tv-serier med Killinggänget och bidrog starkt till kommunikationssvårigheterna mellan den yngre generationen och den äldre som inte förstod någonting, vilket också var hela poängen.
– Det var en motreaktion mot den humor som visades på tv då, som programmet Helt Apropå med folk som klädde ut sig till Birgitta Dahl och härmade Ingemar Mundebo. Politisk satir var det värsta vi visste, så vi bara larvade oss och klädde ut oss till koreanska adoptivpäron för att reta folk och hela Ulf Lundell-generationen, säger Henrik Schyffert.
Att ta ställning för eller emot någonting var absolut tabu för den hippa 90-talsgenerationen – och det mest effektiva sättet att markera avstånd från en föräldrageneration som levt och andats Vietnamrörelse och ANC innan de köpte radhus och Volvo. Men även 1990-talet blev passé, och kostymen passade inte längre. Det blev dags att tala allvar, fast utan att sluta vara rolig.
– Idag gör jag mycket mer humor som grundar sig i samhällsfrågor. Jag måste ha en originell tanke först och sen gör jag skämt på det. Förut gjorde jag bara skämt. Men jag kan fortfarande blanda upp med snoppvitsar och sånt, det ena utesluter inte det andra, säger han.

De senaste åren har han turnerat landet runt tillsammans med Fredrik Lindström och stand-up showerna Ljust och fräscht och den nu aktuella ÄGD – Vad kostar ett rikare liv som är inne på fjärde säsongen nu.
– I den driver vi tesen att varje tid kräver sitt trossystem och att vi är lika troende idag som för 100 år sedan, fast nu tror vi på tillväxten och marknaden, inte på Gud. Liksom varje trossystem har marknadstron baksidor och kommer att falla förr eller senare, säger Henrik Schyffert.
ÄGD kan ses som en naturlig fortsättning på scensuccén Ljust och fräscht där de dissekerade jakten på den perfekta bostadsrätten och självförverkligandet genom rätt inredning av densamma. Perspektivet hör hemma bland storstädernas medel- och överklass. Gräv där du står.
– Jag tror ju på marknaden och blir glad när jag tjänar pengar. Jag är en vit, rik, frisk man med familj som bor i Stockholms innerstad och får jobba med det jag vill. Värsta vinstlotten. Förnuftet i mig säger att jag är extremt tillfredsställd, men känslan i mig säger att jag nog ändå kunde ha det liiite bättre, säger han.