Hata inte Trump, hata det USA som skapat honom

För några veckor sedan befann jag mig på ett café på Staten Island i New York. Det var en vecka innan det amerikanska valet, och männen som jag intervjuade var övertygade om, och lyckliga över, att Donald Trump skulle vinna. En av de knyckte på nacken på det sätt som bara den överlägsna kan göra utan att det ser patetiskt ut, och när han gjorde den subtila men nonchalanta rörelsen var det som att även jag gav upp. En skräckblandad fascination drabbade mig: Helvete, Trump kommer verkligen göra det. Han kommer vinna. Igen.

Mannen som knyckte på nacken såg ut att vara i min ålder. Han är uppvuxen i Bronx, driver ett eget företag och har en vacker fru, såg jag senare på hans Instagram. Tillsammans har de en liten dotter. Jag föreställer mig att det är han som försörjer dem och att den vackra frun tycker om det. Att de närmar sig den amerikanska drömmen, eller att de i alla fall ser den allt tydligare i horisonten, men att de för att nå ända fram känner att de behöver en ”stark ledare” och att de tror att en sådan ryms i Donald Trump men inte i Kamala Harris.