Även om bokhyllan inte lyckas komma upp i fifty-fifty har Ulrika Milles en högre andel kvinnliga författare än de flesta män som hon känner.
– Jag tror det brukar landa på 20 procent kvinnliga författare om du är en genomsnittlig manlig bokläsare.
Varför läser män främst böcker skrivna av män och tipsar om böcker skrivna av män?
– Varje gång medierna har en boklista eller tipsruta så kan man se att kvinnor tipsar om kvinnliga författare, medan män kan strunta i det helt. Det har varit creddigt att tipsa om män. Kvinnliga författarskap har däremot inte gett extrapoäng när du ska upptas i kultursfären. Men det där tror jag håller på att ändras i rasande fart, säger hon. Att som kvinnlig skribent vara den som lojalt måste se till att det blir balans är problematiskt.
Börjar med barnböcker
I ett samhälle där manligt är den universella normen och det kvinnliga endast ett tillägg tvingas kvinnor att läsa mer könsöverskridande menar Milles.
– Det börjar när föräldrar köper barnböcker med pojkar i huvudrollen till alla barn, men avstår böckerna med flickor i huvudrollen till sina söner. Man förutsätter att de inte kan intressera sig för sådana äventyr.
Det är just den idén, om det kvinnliga som ett litet särintresse, som ligger bakom många av årets vilda litteraturdebatter, om vad man får skriva och hur det ska läsas. Milles lyfter fram vårens kulturmansdebatt som exempel.
– Där fanns det röster som blev skitupprörda över att vissa kvinnor kunde uppfatta Karl Ove Knausgårds förment universella livsberättelse som en del i ett förtryckande könsmönster. Det är oftast i läsningen av litteraturen som den manliga normen övermannar oss, säger hon.
Stafettpinnen skickas vidare
Ulrika Milles vill skicka vidare stafettpinnen om att #räknaryggar till Svenska akademiens ständiga sekreterare Sara Danius.
– Det är en bokhylla vill jag höra om. Tror inte Sara Danius behöver rannsaka sig alls, men hon skulle ha något oväntat och klokt att säga tror jag.