För att få tillstånd att visa filmen krävdes kontakt med Ryska Filminstitutet, på högsta nivån. Kravet var att ett officiellt dokument skulle skannas in och sedan faxas till institutets vd. Framför allt skulle det vara stämplat.
– Det framgick att ryssar älskar stämplar. Jag fick lånat en stämpel från biografen som skulle visa filmen här, en som de använder för att stämpla fribiljetter med, satte den på dokumentet och skickade iväg, berättar Peter Steen.
Med stämpeln på plats löste sig resten av byråkratin. Filmen visades på bio Roy i december. Visningen är ett inledande led i Peter Steens projekt att visa mer film från Ryssland och Ukraina i Göteborg. Ett del av syftet är att minska rädslan och fördomarna mot det ryska, anekdoten om stämplarna till trots.
– Det finns mycket värt att upptäcka i Ryssland och jag vill att svenskar ska kunna få en annan bild av Ryssland än att det är ett farligt land som vill invadera oss.
Intresset väcktes genom film
Peter Steens intresse för det ryska väcktes när han som 17-årig cineast gick på en biovisning av just Andrej Tarkovskijs ”Stalker”.
– Jag fastnade för det underbara språket. Jag kunde ingen ryska då och var inte särskilt intresserad av språk innan dess, berättar han.
Han följde upp biobesöket med att ”titta maniskt på all rysk film jag kom över”. Efter gymnasiet började han läsa en nybörjarkurs i ryska på universitetet.
Vid sidan av universitetsstudierna gick Peter Steen runt på kvällarna och satte upp lappar på stan där han sökte kontakt med ryssar.
– De gav inte mycket. En person hörde av sig. En kvinna i 50-årsåldern som lät lite småpilsk faktiskt. Jag följde aldrig upp den kontakten.
Istället tog han sitt sökande efter ryssar till nätet och sökte kontakt via en rysk motsvarighet till Facebook. Ett ryskt par som bosatt sig i Göteborg svarade och bjöd in honom på middag.
– Det sättet att lära mig mer av språket gillade jag verkligen, den mänskliga kontakten. Jag lärde mig en hel del intressanta svordomar som de inte lär ut på universitetet, samtidigt blev det lite ineffektivt. Som att jag ville börja springa innan jag kunde gå. Min lärare på humanisten fick bromsa mig när jag började ställa frågor om hur kasus böjs.
Reste österut
Peter Steen ville ha mer ryskt. Nästa steg var att resa österut. En av resorna gick till Tjeljabinsk, en miljonstad vid Uralbergen känd som Tankograd eftersom det var här de flesta sovjetiska stridsvagnarna byggdes under andra världskriget. Inte det mest givna turistmålet.
– När andra bokar semesterresor åker de kanske till Thailand för vädret eller till Rom för att det är fint, men jag väljer resmål efter hur vackert språket som pratas dit jag åker är, säger han.
Och för Peter Steens jakt på det riktigt ryska var Tjeljabinsk ett lyckat val.
– Det är inte fint och medelklassryssar både undrar varför och varnar mig för det, men jag dras till den ryska underklassen. Särskilt subkulturen som kallas gopniks fascinerar mig.
Adidasoveraller, droger, arbetslöshet och kriminalitet är vanliga ord som används för att beskriva en gopnik. En sen kväll i Tjeljabinsk drogs Peter Steen mot en mörk park, ljudet av rysk hiphop och lukten av marijuanarök. Locktonerna ledde rätt till en grupp gopniks.
– Då tänkte jag först att nu händer det som alla varnat mig för. Nu blir jag rånad och styckmördad, berättar Peter Steen.
Istället ropade gänget till sig Peter, bjöd på öl och började snacka.
– Ryssland och ryssar är missförstådda här i Sverige i allmänhet och gopniks är Rysslands mest missförstådda människor. Det går ju att hävda att vännerna jag fick i den parken inte får några jobb för att de är alkisar och röker för mycket gräs, men snarare är det så att de hamnat där för att de inte finns några jobb att få, menar Peter Steen.
Nästa resa gick till Kiev.
– Efter Majdan och Krim har synen på det ryska språket verkligen ändrats i Ukraina. Även om min ukrainska är långt ifrån flytande märkte jag att många unga ukrainare gått över från att prata ryska till att prata ukrainska, fastän det hörs att ryska är modersmålet de vuxit upp med, berättar Peter Steen.
Inte helt enkelt
Rysslands annektering av Krim har inte gjort Peter Steens mission att ta rysk kultur till Sverige enklare.
– När den första filmen i den ryska satsningen visades läste jag en kommentar på biografens Facebooksida att vi inte borde stötta något ryskt. När det pratas Ryssland blir det alltid politik, sällan prat om den ryska kulturen. Ryssland är ett enormt land, vi kan inte döma alla ryssar på grund av makten i Kreml, säger han.
Hans i nuläget helt ideella och passionsdrivna projekt att ta de bästa bitarna av Ryssland till Göteborg har bara börjat. Även om få har intresset som krävs för att bli språknördiga slavofiler som Peter Steen tror han på möjligheten att väcka allmänhetens intresse för det ryska.
– Det finns jättemånga bra filmare och författare i Ryssland men importen av rysk kultur till Sverige är nästintill obefintlig. I framtiden vill jag gå vidare med mitt projekt och arrangera politiska panelsamtal i samband med filmvisningarna. Med mer kulturellt utbyte är jag övertygad om att rädslan för Ryssland kommer att minska. Jag kommer att fortsätta missionera tills det luktar borsjtj i varenda trappuppgång i Göteborg.
