Litteratur

Kritikerns största frestelse

Publicerad 22 februari, 2024

Dagens ETC

Det är lätt att tro att sågningar är rent publikfrieri. Men man får fler karriärfördelar om man hyllar än om man sågar. Ändå är det så mycket som lockar en kritiker med att få sabla ner en roman.

Jack Hildén kan frestas av det som han frestas av en semla.

Efteråt känner han sig alltid lite förnedrad.

Visst är det gott, men också väldigt självgott.

Jack Hildén

Det är inget man ska erkänna som kritiker, knappt något jag kan erkänna för mig själv. Men i enstaka fall har jag nog fått känslan: nu är det läge att såga.

Visst, boken har varit en besvikelse, men det är något mer som spelar in. Om ämnet eller författaren varit en annan kanske omdömet hade blivit försiktigare, mer nyanserat. Kanske är författaren internationell, och kommer ändå inte läsa recensionen, eller så är hen redan hyllad och man tycker sig ana en kollektiv bluff. Eventuellt är man redan småirriterad på den i ens egna ögon alldeles för uppburne författaren, och riskerar alltså att gå in i läsningen med uppdraget att få sin tes bekräftad. Vilket såklart är ett yrkesfel, men att undvika det kan vara lättare sagt än gjort.