Europas första seniorboende för HBT-personer skildras på film

För 13 år sedan såg regissören Mette Aakerholm Gardell en bild av vad hon beskriver som ”två riktigt skrynkliga kvinnor som kysstes”.

– Jag hade aldrig sett det innan, så min reaktion blev: Va, ska jag bli gammal som lesbisk?, säger hon.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

På ett intellektuellt plan är det givet att även HBTQ-personer blir gamla.
Men Mette Aakerholm Gardell insåg att hennes reaktion handlade om att hon aldrig hade sett sådan intimitet mellan äldre homosexuella tidigare och kände att det var något hon behövde utforska mer. Forskning visar att HBTQ-personer oftare drabbas av ensamhet och depression när de blir äldre, eftersom de många gånger saknar familj och andra sammanhang. Många som flyttar in på vanliga äldreboenden går också tillbaka in i garderoben.

– När du blir gammal är hela kroppen på något sätt i förfall, och du har fullt upp att jobba med den delen av identiteten, och så ska du dessutom kämpa eller visa vem du är eller försvara något gentemot vårdpersonal, då blir det lätt att du gömmer undan foton och döljer den delen av ditt liv, säger Mette Aakerholm Gardell.

”De äldre bär med sig så mycket skam”

2013, åtta år efter att hon såg bilden på de äldre kvinnorna som kysstes, såg Mette Aakerholm Gardell en notis i Dagens Nyheter om att Europas första seniorboende för HBT-personer skulle öppna på Gärdet. I filmen ”Leva. Älska” har hon följt tre personer på boendet Regnbågen. Det handlar om Agneta som kommer från en överklassbakgrund och har levt ensam utan att någonsin komma ut som homosexuell tidigare, om Ingbritt som levde som gift i ett heterosexuellt förhållande, och om Thomas som blev förvisad av fadern som aldrig kunde tänka sig att ha vad han föraktfullt kallade för ”tvestjärt” i sitt hem.

– Detta är den första generationen efter andra världskriget som nu blir gamla och dör. Det är en generation som har varit med om enorma politiska och sociala förändringar och de bär med sig en unik berättelse, säger Mette Aakerholm Gardell.

Någonting som var viktigt för henne i filmen var att visa upp begär, hon ville ge de äldre en ”begärsblick” för att de ska få känna erotik på samma sätt som andra.

– De äldre bär med sig så mycket skam och har fått höra att deras form av sex är så äckligt, och till slut har de hört det så många gånger att de själva känner att de är äckliga, och då har man fråntagit dem rätten att känna och ha närhet. Det är kanske det största övergreppet som det normativa samhället har gjort, säger Mette Aakerholm Gardell.

Även om det har blivit lättare att komma ut idag, tror hon att många yngre kommer att känna igen sig i Agneta, Thomas och Ingbritts berättelser. Det normativa trycket är fortfarande stort och många känner ett utanförskap.

– Även om homosexualitet inte är klassat som en sjukdom längre och det inte ställs några diagnoser, måste vi titta på de normativa maktstrukturer som klassificerar och stämplar människor.