En biografi som inte övertygar

Det brukar sägas att Dante Alighieri (1265–1321) i sin ”Den gudomliga komedin” inte bara sammanfattade medeltidens världsbild, utan även slungade litteraturen in i renässansen. Vi är många litteraturstudenter som tragglat oss igenom medeltidslitteratur, som ”Rolandssången” och ”Romanen om rosen”. Men så kommer vi till Dante – pang! Framförallt hans helvetesskildringar – surrealistiska och konturskarpa på samma gång – håller mig fortfarande i ett skruvstäd. Jag kommer nog aldrig glömma bilden av greve Ugolino som sitter fastfrusen i helvetesisen, det kokade becket i Malebolge eller Judas – dömd att tuggas till slamsor i Lucifers käftar.

I dagarna kommer en ny biografi över Dante på svenska, skriven av medeltids- och modernism-experten Anders Cullhed. ”Dante. Den förste författaren” är en populärvetenskaplig framställning med fokus på skaldens liv snarare än verk. I mångt och mycket är det en sammanfattning av den rika – och fullkomligt oöverblickbara – forskningen under 2000-talet. Ingen författare är så genomtröskad som Dante, möjligen med undantag för Shakespeare. Ägnar en forskare ett helt liv åt att studera sekundärlitteraturen kan hen i bästa fall få en grov överblick. Detta i sig är spännande, med tanke på att det inte finns en rad bevarad från Dantes egen penna. Dessutom vet vi tämligen lite om hans liv. Att skriva en biografi är med andra ord ett detektivarbete.