Dramaten får inte framstå som en otillgänglig institution, publiken ska känna sig välkommen. Det är viktigt för Marie-Louise Ekman, som nu går in på sitt sista år som teaterchef.
Ett par dagar innan jag träffar Marie-Louise Ekman har det hållits en välbesökt och engagerad debatt på Dramaten (initierad av Teaterförbundet och Regionråd Stockholm), som handlade om de nya reglerna för kulturstödet i Stockholms stad och hur dessa förändringar har påverkat frigruppernas verksamhet. Även kulturpolitikerna fick säga sitt. Men hela alliansen, som ligger bakom det nya stödsystemet, uteblev. Marie-Louise Ekman deltog däremot och gjorde flera skarpa uttalanden, vad gäller kulturpolitiken i Stockholm.
Vi slår oss ner i salongen, med utsikt över stora scenen där det för dagen byggs för fullt, och börjar intervjun i dessa uttalanden. Bland annat sa Marie-Louise Ekman att kulturpolitiker egentligen bör betrakta sig som kulturarbetarnas förlängda arm in i politiken. Men i själva verket uppstår ofta en motsatt situation i mötet med dem. En iakttagelse hon säger sig ha gjort sedan många år tillbaka.
– Om man inte har sitt områdes förtroende, då tycker jag att man bör avgå.
Det är olyckligt om kulturpolitiker inte lyssnar av och tar in information från dem som har de praktiska erfarenheterna inom ett område – nämligen utövarna. Då raserar man deras arbetsförhållanden, menar hon.
– Det här kan man översätta till precis vilket område som helst i ett samhälle. När till exempel riskkapitalister tar över utbildningar eller vård och omsorg fungerar det inte, för de kan inte områdena och drivs framför allt av vinstintressen.