Kulturdebatt

Drömmen är att Ekis Ekmans bok får igång en seriös debatt

Publicerad 14 april, 2021

”Något som försvårat en saklig diskussion om den nya synen på kön är det oförsonliga tonläge som präglar debatten”, skriver Lina Hjorth Warlenius. Bild: Kalle Larsson

Dagens ETC

Det måste gå att respektera människor och människors val och samtidigt vara oense om teoretiska ståndpunkter. Det måste gå att vara varmaste vänner och tycka olika – även om detta. Det skriver Lina Hjorth Warlenius apropå diskussionen om Kajsa Ekis Ekmans nya bok. Läs också:Kajsa Ekis Ekman: Därför är jag inte biologist,Transaktivisten: ”Det finns något som är ännu svårare att ångra än en behandling och det är att ta sitt liv”,Nina Björk: Därför är det inte radikalt att prata om könsidentitet,Judith Butler om JK Rowlings transuttalanden: ”Fantasier”.

Lina Hjorth Warlenius

Jag tillhör den feministiska generation som formades under 90-talets backlash, när särartsfeminister ville uppvärdera ”kvinnligheten” och fängsla oss i förutbestämda roller (allt i en pyttipanna av surrealistiska försök att knyta matematikbegåvning till bröststorlek och manlighet till en oförmåga att hitta saker i kylskåp). Nina Björks ”Under det rosa täcket” blev manifestet för uppgörelsen med denna essentialistiska syn på kön och däri formulerades den snart dominerande feministiska hållning som skiljde på biologiskt kön och socialt konstruerat genus.

Vad hände sen, undrade Björk lite förvånat i en intervju i Dagens ETC i höstas. Och vi var många som suckade lättat eftersom vi undrat detsamma. Plötsligt var kön en fråga om identitet och den kvinnlighet vi betraktat som konstruerad istället essensen. Hur kunde en så omvälvande förändring av vår syn på kön och genus få genomslag utan en större teoretisk diskussion?