Samtalet.

2017-08-20 16:30
  • Anna Jörgensdotter ser ut över Gävle från sin nya skrivplats. Bild: Kjell Vowles
    Anna Jörgensdotter ser ut över Gävle från sin nya skrivplats.
  • Det är här på Alderholmen som Anna Jörgensdotters karaktär Ingemar lyfter kaffesäckar innan han åker till Spanien. Bild: Kjell Vowles
    Det är här på Alderholmen som Anna Jörgensdotters karaktär Ingemar lyfter kaffesäckar innan han åker till Spanien.

”Det har varit en ­räddning att skriva”

”En väldigt engagerad person”

Ingemars resa till Spanien är en av historierna i Solidärer. Den andra handlar om gravida Klara som blir kvar i Gävle och kämpar för att få fortsätta jobba på makaronifabriken trots att hon snart kommer att ha en bebis att ta hand om. Hennes historia hemmavid har tidigare varit i stort sett oskriven, jämfört med striderna i Spanien som har skildrats av exempelvis Bang, George Orwell och Ernest Hemingway.

– För mig var den historian nästan viktigast att skriva fram. För hon är en väldigt engagerad person, men hon hittar inte riktigt utlopp för det. Det är svårt överhuvudtaget för henne att få det hon behöver och kunna leva som människa så att hon känner sig levande. Och det är väl också någonting jag återkommer till, de här kvinnorna som slåss mot en tid och en struktur. Så hennes steg är kanske mycket, mycket mindre än Ingemars, men ändå på något sätt större utifrån där hon är. Det är lättare att vara modig när man har jättemycket utrymme att vara modig, säger Anna ­Jörgensdotter.

Anna Jörgensdotter är uppvuxen i Sandviken. Hon flyttade därifrån direkt efter gymnasiet, men kom sedan tillbaka och bosatte sig i Kungsgården när hon träffade sin dåvarande make. 2011 skulle han plugga i Barcelona och de flyttade dit några månader, och det var då tanken på ”Solidärer” tog form.

– Dels för att jag började läsa om de svenska frivilliga, och dels för att det var omöjligt att befinna sig i Barcelona så länge utan att komma i kontakt med inbördeskriget på olika sätt. Det var både närvarande och frånvarande på samma gång, och det var en väldigt speciell stämning av det. Det är inte något man så gärna pratar om, men samtidigt märker man av det hela tiden och det finns många minnesmonument och platser, säger hon.

Sedan dess har det blivit flera resor till Spanien. Under somrarna 2015 och 2016 reste hon runt till de platser hon skriver om, och hon menar att det finns en påtaglig skillnad mellan de norra och södra delarna av landet.

– Första sommaren åkte jag mest runt i Katalonien och Aragonien, och där känner jag att det fanns väldigt mycket bevarat och att människor ville hjälpa till och berätta, men förra sommaren reste jag runt mer i södra Spanien som under inbördeskriget var mer nationalistiskt och Francoland och där var det annorlunda, och det tyckte jag var intressant. Där var det en tystnad på ett helt annat sätt, samtidigt som det fanns Francoviner på turistaffärer.

Har letat i arkiv

Här hemma har Anna Jörgensdotter letat i arkiv och plöjt tidningar. Hon snöade in på Francovänliga Svenska Dagbladet för att det var så ”sjuka grejer” som skrevs där om det ”röda skräckväldet” i Barcelona, och hon har lusläst Gävles socialdemokratiska lokaltidning Arbetarbladet som varje dag rapporterade om fronten i Spanien.

– Det är intressant att se hur kriget dominerade nyheterna. Utrikesnyheterna var det stora i lokaltidningen, vilket är en enormt stor skillnad mot hur det är i dag. Människor blev engagerade i kriget för man kunde följa det. Folk diskuterade det här på arbetsplatserna och ställde frågor kring vad kan vi göra, hur ska vi stoppa fascismen? Och människor var ju rädda, anti-fascisterna, socialisterna och arbetarna var rädda att fascismen skulle komma hit och att det skulle bli en diktatur i Sverige, och att anarkister och socialister och kommunister skulle radas upp och arkebuseras. Det var en levande verklig bild i människors huvuden, säger Anna Jörgensdotter.

Anna Jörgensdotter menar att även om det känns avlägset att det skulle bli något sådant i dag, är det svårt att veta vad som blir resultatet av en växande högerpopulism. I Gävle har Sverigedemokraterna en vågmästarroll.

Partiet har bidragit till att först fälla en rödgrön budget vilket gjorde att staden fick ett borgerligt styre för första gången på nästan 100 år, och i somras röstade de även ned Alliansens budget, vilket gör att ett kommunalpolitiskt kaos sannolikt väntar till hösten eller nästa år. De växande bruna krafterna i Sverige och Europa är skrämmande, säger Anna Jörgensdotter.

– Det händer någonting när det kryper högerut och normaliseras på det här sättet, och då är det också svårt att se faran i det på samma sätt som om något bara skulle välta omkull. Folk hinner anpassa sig hela tiden efter en ny ordning och då smyger det in på systemet och i en själv på ett sätt som jag tycker är fruktansvärt otäckt, säger hon.

Anna Jörgensdotter har länge varit engagerad i asylkommittén i Gävle, och det är där den viktigaste striden står i dag, tycker hon.

– Det är sådana övergrepp som sker hela tiden och som är nästan omöjliga att ta in för det är så mycket och våldsamt. Människor som deporteras och skickas tillbaks till Afghanistan, hur vi behandlar människor som befinner sig i störst utsatthet? Man har ett sånt fruktansvärt förhållningssätt och bara skjuter bort det och det ger en sådan klang i hela samhället. Jag tänker på mina barn, det här ser ju barnen: ”Jaha, de blir behandlade såhär, hur trygg känner jag mig då?” Det går ju in i oss alla, säger hon.

Joe Hill en förebild

Vi lämnar fiket och promenerar till Gamla Gävle och till huset där Joe Hill en gång växte upp. I dag ägs huset av syndikalisterna. Anna Jörgensdotter är med och driver Joe Hill-gården som hyllar minnet av protestsångaren från Gävle som blev odödlig när han avrättades efter att ha anklagats för mord och dömts i en politisk rättegång i USA.

Joe Hill är en förebild för Ingemar i ”Solidärer” även om han egentligen inte var så känd i Gävle på 1930-talet. Det dröjde innan han återupptäcktes i sin hemstad.

– Han blev inte känd i Gävle förrän på 1950-talet då man började få information om vad som hade hänt. Men Ingemar råkar känna till honom och han kopplar ihop sig själv med honom. Jag tror också att han är en anledning till att Ingemar överhuvudtaget bestämmer sig för att resa. För att han hela tiden har honom i sitt huvud och ser paralleller mellan deras olika strider. För det finns paralleller: att man slåss mot en felaktig våldsam samhällsstruktur eller mot överheten och kapitalismen.

I deras strider finns också drömmen om ett annat samhälle. I Katalonien var det fackföreningarna tillsammans med anarkisterna som styrde under stora delar av inbördeskriget, med kollektiva jordbruk och arbetarledda fabriker. Det är något som Anna Jörgensdotter också lyfter fram. Hon tycker att Katalonien och Aragonien kan vara en inspiration till ett samtal kring vilket samhälle vi vill leva i, och hur vi mår under de strukturer vi har i dag. Kapitalismen kan göra våld på människor, säger hon, och hindra dem från att leva på det sätt de vill.

– Så för mig har det rent personligt varit en räddning att skriva den här boken under de här åren, just för att jag har fått umgåtts så mycket med mina egna funderingar kring det här, och kunnat plantera det i andra karaktärer än mig själv, säger Anna Jörgensdotter.

Joe Hill blickar ut från fönstret på gården. Liksom 1930-talets Katalonien kan hans öde vara en inspiration för samtal, som kan leda till nya sätt att tänka oss framtiden.

– Jag säger absolut inte att det skulle ha varit ett bättre samhälle då på något sätt, men det går hela tiden att spegla sig i det utan att förvänta sig några svar.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Anna Jörgensdotter

Ålder: 44 år.

Bor: Gävle.

Familj: Två döttrar, två katter.

Sysselsättning: Författare och frilansskribent.

Senast lästa bok: ”Leva eller dö”, en diktsamling av Anne Sexton.

Senast sedda film: Dunkirk på bio. ”En väldigt mansdominerad film, det var typ bara män i publiken, och bara män på duken.”

Om hennes nästa projekt: ”Just nu är jag sugen på att skriva någon ungdomsroman, kanske fantasy eller science fiction. Jag har även skrivit mycket dikter på rim som jag vill göra något med. De handlar om ungdomar och psykiskt sjukdom och kanske kan bli låtar.”