Varför flyger de tillsammans i så stora flockar?

– Det är när de bildar övernattningsflockar. Bästa skyddet mot hökar, katter och andra djur som kan vara farliga för dem är att de håller ihop i stora grupper. De söker också mat tillsammans. Det är ett evolutionärt beteende. Men tänker man på det är det rätt slugt. De söker föda i grupp och söker sig sedan vidare. Alla i gruppen vet då att på området som de lämnar finns det inget ätbart kvar, säger Sigvard Andersson, styrelseledamot i Lundabygdens fågelklubb. 

Flyger råkor och kajor tillsammans?

– Ja, dagtid kan kråkor också slå sig ihop med dem. Av kråkfåglarna är det bara skatorna som inte brukar uppträda tillsammans med de andra. 

Är det samma sak med bobyggandet?

– Där är det bara råkan som häckar i kolonier. Skälet är också då att det bästa skyddet är att vara i flock. Det är många vakande ögon.

Inte på topplistan

Råkan, som har sina största populationer i Skåne, ligger med sitt högljudda kraxande läte inte alltid högst på de mänskliga stadsbornas lista över favoriter. Den stora svarta fågeln var också vid mitten av 1900-talet hotad. Att den är så vanlig i dag kan ses som ett tecken på mindre miljöfarliga metoder i jordbruket.

– Populationerna minskade kraftigt under 1900-talet då råkan var känslig för det organiska kvicksilver som man behandlade utsäde med då.

Från sin uppväxt på ett lantbruk kommer Sigvard Andersson ihåg råkan som en inte alltid välkommen gäst.

– Betorna angreps ibland av insekter, som lade sina larver inne i betan. Det var antagligen på jakt efter sådana larver som råkorna ibland gav sig på odlingar, där de ryckte upp varje planta. Då plockade man fram hagelbössan. Råkan har också varit en vanlig matfågel i Skåne. Råkungar har riktigt gott kött, säger han.

Vanliga och ovanliga gäster 

En av Lunds andra vanliga fåglar är koltrasten, som av allt att döma lever och frodas väl.

– De kan hinna med upp till tre kullar per år och får tre, fyra ungar per kull. Med en sådan förökningstakt så är det lätt att räkna ut att populationen växer, säger Sigvard Andersson.Ovanliga fågelgäster dyker också ibland upp i stadsbilden. En sådan är den pilgrimsfalk som har synts vintertid vid Domkyrkans torn.

– Den var där några vintrar i rad, men i år har jag inte hört att någon har sett den.

Kattugglorna som tidigare fanns i Lundagård tycks däremot ha flyttat på sig.

– Att parken tidigare inte sköttes som den skulle gjorde den till en biologisk hot spot. Men nu har de ihåliga träden tagits bort och med dem försvann de platser där ugglan kunde bygga bo. Ugglan är annars högst önskvärd i våra städer. Den är en skicklig jägare och kan bidra till att hålla råttstammen nere. De kattugglor som finns kvar nu är de som bor i holkarna i Botaniska trädgården.

Olika arter kommer och går

Fågellivet är inte på något sätt permanent, utan olika arter kan komma och gå i perioder.

– På 70-talet var det gott om hornugglor på norra kyrkogården, där man räknade till över 40 fåglar något år. Men de har flyttat. Varför vet vi inte.