Kommentar.

2018-01-03 18:50
Bild: Janerik Henriksson / SCANPIX
Bild: Janerik Henriksson / SCANPIX

De skoningslösa kvinnoblickarnas vår

Det går som en rörelse av brutal uppriktighet, ett upprivande av givna sanningar och trygga vanföreställningar genom prosavåren.

Sällan har ett jubileum känts så illa tajmat med tidsandan som nu när Ingmar Bergman firas, 100 år efter sin födelse. Inför våren 2018 är det inte riktigt ett manligt geni jag längtar allra mest efter att få utforska. Är det något manligt geni som den svenska kultursfären redan fått mer än nog av är det väl ändå Bergman, och när de stora förlagens vårbokskataloger nu späckats med titlar som vrider och vänder på ännu en aspekt av gigantens genialitet är det skönt att vila i och glädjas åt annat.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Som Mirja Unges återkomst till romanen, till exempel, med ”Jag går och lever”. En av 70-talistgenerationens stora genier vars karga och hjärtskärande skildringar av flickskap i glesbygd fått underbara efterföljare som Stina Stoor, men som själv fokuserat på dramatik och barnböcker under en tid. Och Ida Lindes ”Mördarens mamma”; det bara måste bli bra med Lindes dråpligt drastiska, nästan grymma blick på sin omvärld.

Det är de skoningslösa kvinno­blickarnas vår, trots Bergmanfrossa. Mara Lee återvänder till sina första böckers utforskande av det svartaste i människan, med ”Kärleken och hatet” som beskrivs som ”en lyrisk undersökning av varför vi älskar stup, och varför flaggans färger är samma som en käftsmälls”.

Caroline Ringskog Ferrada Noli skildrar i ”Rich boy” en mamma och en dotter som i var sin tidsepok försöker skapa sig ett liv trots patriarkatet.

Elena Ferrante fortsätter sitt nakna och geniala gestaltande av kärlek, barndom och känslomässiga sår med romanen ”Plågsam kärlek” som nu äntligen kommer på svenska.

Och så Agnes Lidbecks nya roman ”Förlåten” om systrars rivalitet, Roxane Gays uppgörelse med fettfobi och sin egen kropp i essän ”Hunger”, Balsam Karams politiska sci fi-debut ”Händelsehorisonten” …

Men visst finns där också en och annan man att hålla ögonen på denna vår. Som Booker-vinnaren Marlon James ”En kort krönika om sju mord”, som med utgångspunkt i ett mordförsök på Bob Marley skildrar droger, våld, sex och brottslighet. Eller Magnus Dahlströms nya roman ”Hemman”, om några främmande människor som anländer till en avlägsen plats och där tycks försvinna. Få i svensk prosa har som Dahlström förmågan att osäkra marken under läsarens fötter, sätta själva verkligheten på spel.

Det går som en rörelse av brutal uppriktighet, ett upprivande av givna sanningar och trygga vanföreställningar genom prosavåren. Som har omvärldens osäkerhet med tid letat sig in i litteraturen. Men inte i lika stor uträckning som under 2017 genom skildringar av krig och flykt, utan på ett mer komplext och varierat sätt, som en grundton som ljuder genom böckerna.

Samtidigt som sakprosan försöker sprida lite förtröstan och politisk optimism. Inte bara Åsa Linderborg och Göran Greider i sin gemensamma bok ”Allt är möjligt”, utan även historikern Rutger Bregmans ”Utopia för realister” där han påvisar att det går att göra skillnad, att politiken kan skapa ett bättre samhälle.

Två perspektiv att ha med sig ett valår, en vidöppen blick på det sjuka system som råder och en optimistisk lucka öppen för förändring.

Jenny Aschenbrenners boktips

Händelsehorisonten

Av Balsam Karam Norstedts, mars

Våren är debutanternas säsong, och bland de spirande nykomlingarna känns Balsam Karam som en av de mest lovande. Hennes roman ”Händelsehorisonten” är en dystopisk framtidsvision och en berättelse om politisk kamp. Den handlar om Milde som deporterats till utkanterna, där kvinnor lever utestängda från samhället. Men Milde vägrar underkasta sig systemet, hon gör uppror, blir en martyr för friheten. ”Händelsehorisonten” beskrivs av förlaget som både existentiell och politisk, en kombination som vår tid behöver.

Juliane och Jag

Av Inger Edelfeldt, Modernista, mars

En av den sena barndomens mest underbara och trösterika böcker kommer nu i nyutgåva. En ny mystisk tjej kommer till Kims klass i åttan. Hon är inte som någon annan, hon blir Kims bundsförvant och själsfrände, kanske med kontakt med det övernaturliga?

Inger Edelfeldt är mästare på att ge utanförskapet ett eget skimmer, ladda avigheten med mörk energi som den original gansta goth hon nu är. I dessa två underbart bitska tonårstjejers sällskap får man också en tidsresa till en tid då högstadiet var helt analogt, bara papper och penna och långa promenader, men med lika starka känslor på spel.

Hunger

Av Roxane Gay, Albert Bonniers förlag, mars

Av alla från normen avvikande utseenden är den tjocka kvinnokroppen det som det fortfarande står fritt fram att håna och förakta. Fettföraktet är förbluffande starkt i vår upplysta tid och går förstås hand i hand med den nyliberala visionen om lyckade individer med identiska succéattribut, som en smal, vältränad kropp.

Så välkommet då att den rappa och välformulerade amerikanska feministen Roxane Gay nu tar sig an detta laddade ämne, med sin egen kropps biografi som utgångspunkt.

Förlåten

Av Agnes Lidbeck Norstedts, april

Agnes Lidbeck debuterade i våras med en stenhård skildring av hur patriarkatet deformerar kvinnor. Som en skönlitterär och samtida efterföljare till Simone de Beauvoir avtäckte hon i ”Finna sig” det behagsjuka, narcissistiska barn som kvinnor fostras att bli inom könsmaktsordningen, utan vidare medkänsla med sin huvudperson men med en rasande skärpa i sin blick och i sitt språk.

Redan i vår kommer uppföljaren ”Förlåten” där det är två systrar, Ellen och Maria, som är objekt för författarens skärskådande granskning.

Allt är möjligt

Av Göran Greider och Åsa Linderborg, Natur och Kultur, april

Lite hopp från vänsterkanten är mer än välkommet så här inför valåret, två av våra tydligaste och flitigaste vänsterdebattörer har åtagit sig att ge oss det.

Göran Greider och Åsa Linderborg vill vända på det utskällda bergeppet ”populism”, som den kraft som finns i det folkliga motståndet mot roffarkapitalismen. Men hur ska man skapa en populism med rötter i klassanalysen? En populism som inte präglas av egoism och rädsla? Jag hoppas på några hoppingivande svar från Greider och Linderborg.

Rasmus Landströms boktips

Passagen

Av Simon Stålenhag, Fria Ligan förlag

Känner du till konstnären och författaren Simon Stålenhag? Inte? Liksom många andra science fiction-författare är Stålenhag mera känd i den anglosaxiska världen än den svenska. I två tidigare konstböcker har han – genom att blanda små texter med fotorealistiska målningar – framkallat ett robotiserat 90-talssverige som osar av grådassigt folkhemsförfall.

I sin tredje bok ”Passagen” utvidgar han världen och låter berättelsen utspela sig i ett dystopiskt USA, där vraken efter krigsdrönare ligger längs vägen och AI-pogromer är vardag.

Sanningskonst. Samtal om ett författarskap

Av Stefan Jonsson & Sven Lindkvist, Albert Bonniers förlag, januari

Sven Lindkvist måste betraktas som en av 1900-talets viktigaste essäister – kanske rentav den allra viktigaste.

I ”Sanningskonst” diskuterar den före detta DN-journalisten Stefan Jonsson Lindkvists gärning med författaren själv. Det blir ett vindlande samtal, från ”Gräv där du står”, en forskninghandbok för arbetare, via autofiktiva ”En älskares dagbok” med sin tidiga mansrollsdebatt, till den postkoloniala reseessän ”Utrota varenda jävel”. Sällan har en litteraturhistorisk samtalsbok varit så efterlängtad.

Boken om stoft

Av Phillip Pullman, Natur och Kultur, mars

I slutet av 90-talet förnyade Philip Pullman fantasygenren med sin romanserie som inleddes med ”Guldkompassen”. På en glittrande prosa berättade han om den modiga Lyra och hennes totemdjur, samtidigt som han vävde in ny vetenskap om parallella världar och mörk materia. För det belönades han rättmätigt med Almapriset.

Nu, 17 år senare, återvänder han till sin värld med en historia som utspelar sig tio år innan trilogin. Som vanligt med Pullman kan man förvänta sig nya naturvetenskapliga forskningsrön och tung religionskritik, kombinerat med halsbrytande fantastik.

Politiken

Av Helene Rådberg,  Ordfront, januari

 

Vi är många som har väntat otåligt på Helene Rådbergs återkomst till litteraturen. Rådberg är en av landets mest säregna poeter och 2018 är det tio år sedan hon gav ut ”De gula rummens små terapistycken”. Det var en diktsamling som utspelade sig i förskolan och på ett lekfullt sätt blandade den barnramsor med citat från ”Det kommunistiska manifestet”.

I ”Politiken” återvänder hon till omsorgsarbetet men utvidgar sin dikt till att handla om sjukhus, äldreboenden och fritids. Känner jag Rådberg rätt så kommer detta vara ytterligare en bok som gör andningsrummet större för arbetarlitteraturen.

Popkulturens död

Av Natalia Kazmierska & Martin Aagård, Atlas, april

En gång i tiden var populärkulturen förknippad med arbetarklassen. En spirande kultur som byggdes nerifrån och upp – i dassiga gamla fabrikslokaler där punkband skränade, på brittiska reggaeklubbar och i källare där rollspelare häckade.

Idag är den något helt annat. 2017 är världens mäktigaste man en före detta dokusåpa-kändis och nördiga skräckserier som ”True Detective” älskas sönder av kulturmedelklassen. I en ny historieskrivning analyserar Aftonbladet-journalisterna Kazmierska och Aagård populärkulturens utveckling fram till idag och drar dystra politiska slutsatser.