“Mutbrott” har professorn Olle Lundin ropat i Aftonbladet och “omdömeslöst” är betyget från samma tidnings Lena Mellin. 

Men kritik kan uttryckas på mer subtila sätt, som i hashtaggen #micael60 på Instagram, från början upplagd för att dokumentera festligheterna, men nu även befolkad av gråtande palestinska barn, israeliska soldater som slår på liggande kvinnor och män som av allt att döma bär på en svårt skadad person.

– Det här är mer än ett event. Bindefeld försöker visa upp en fin sida av landet, men det går inte att blunda för ockupationen och att Israel gör sig skyldig till folkrättsbrott, inte bara mot palestinier, utan också mot immigranter från Afrika och andra människor, säger en av dem som kapat hashtaggen och lagt upp de bilder som påminner om baksidan av Bindefelds resa – och som vill vara anonym.

– Vi är inte relevanta för frågan. Det relevanta är att idrottsmän och politiker och b-kändisar åker dit och stödjer ett land som förtrycker sin befolkning, säger personen.

Vilka reaktioner har du fått?

– Vi har fått mycket stöd från alla håll, både väntade och oväntade – här tänker jag på Alex Schulman. Men Expressen och Aftonbladet har skrivit om det. Det har blivit stort och det är ett gott tecken, att det blir synliggjort att man inte kan åka ned och visa sitt stöd hur som helst.

Tydligen fick festdeltagarna veta först på planet vart de skulle. Är inte det förmildrande?

– Absolut inte. Man kan fortfarande gå av planet.