I backspegeln

De gjorde kyrkklockor – av dödsmaskinerna

Publicerad 9 maj, 2022 (Uppdaterad 9 maj, 2022 )

Bild: Istock

ETC nyhetsmagasin

Plogbillsrörelsens två decennier i Sverige är en radikal påminnelse om det militärindustriella komplexets ständiga behov. Det konstaterar Pia Laskar, som minns en utställning och låter sig inspireras av klockor och aktivism.

Pia Laskar

Pia Laskar är fil. dr i idéhistoria och docent i genusvetenskap.

En man i flip-flops och tunn bomullstunika häller ner smält metall i gjutformar på marken. Vi befinner oss på en skrotanläggning. Ett klipp tar oss till en halvöken där skrotupplaget hämtar sitt material. Metalldel efter metalldel visas upp av skrotens chef och gjutmästare: Det här är en del från en amerikansk stridsvagn. Här en vinge från ett franskt stridsplan. Här rester från svensk ammunition. Här en del från en rysk mina; en israelisk bomb: en japansk… Plötsligt breder en stor del av världens vapenindustri ut sig i denna irakiska öken.

På motsatt vägg visas hur en grop grävs i sanden. Där skapas en lerform utifrån en modell av gips. Formen, en klocka, är prydd med kopior av ornamentik och reliefer av uråldrigt kulturarv som förstörts av IS i Irak.