De bruna rötterna

Sverigedemokraterna är ett ganska nytt parti. Mellan kampanjorganisationen Bevara Sverige svenskt (1979) och Sverigedemokraterna (1988) fanns en rad kortvariga organisationer, bland dem Sverigepartiet som utmärkte sig genom att försöka organisera demonstrationer på Sergels torg under en massa lördagar 1987, omringade av tusentals antirasistiska demonstranter. Då trodde nog få att Sverigedemokraterna, som bildades sedan Sverigepartiet knäckts av motståndet, skulle bli mer än ett i raden av clownpartier präglade av fyllesändningar i närradion och suspekta kontakter med Stockholms skinheadsscen.

Resan genom 90-talet har skildrats många gånger. Det var då Ultima Thule gjorde vit makt-kulturen rumsren samtidigt som SD-avdelningar spjälkades av till ren terrorism eller återvände till nazismen (Mathias Wåg har skrivit bra om det i ”Sverigedemokraternas svarta bok”, 2014) och SD bytte partiledare från förre nazisten (NRP:s aktionsgrupper) Anders Klarström till förre centerpartisten Mikael Jansson.

Vill du fortsätta?

Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det loggar du in här .