Hon är känd kroppsaktivist. Han har forskat på hur bantningskultur är ett större hot mot folkhälsan än övervikt. Nu har de skrivit en bok som ska krossa myterna och mobbningen.
– Det är en häpnadsväckande brist i dagens läkarutbildning, säger beteendevetaren Erik Hemmingsson.
Maria Andersson Vogel
Erik Hemmingsson och Stina Wollter kommer direkt från SVT:s morgonsoffa när vi ses för ett samtal om deras bok ”Kriget mot kroppen”. Det märks. De är redan igång, som en tornado av kamplust, frustration och värme ramlar de in på fiket där vi bestämt träff. Innan jag hinner ställa en enda fråga börjar samtalet som sedan under en timmes tid ska virvla runt frågor om viktmobbning, sjukvård, strukturer, hat, motstånd och inte minst människovärde.
Boken tar sig an vår tids syn på den tjocka kroppen. Den behandlar dels forskaren Erik Hemmingssons redogörelser för hur stigma och dietkultur är ett större hot mot folkhälsan än den övervikt som driver fram den. Och dels personligt förankrade berättelser av Stina Wollter som är konstnär och kroppsaktivist. Två spår följer genom boken: kravet på ett kunskapslyft kring den komplexa kopplingen mellan övervikt och ohälsa och kravet på att tjocka människor, ohälsosamma eller ej, ska bemötas med samma respekt som alla andra.
Mobbning inom vården
En annan central del av ”Kriget mot kroppen” är de vittnesmål författarna fått sända till sig genom åren. Det handlar om människor med olika åldrar, kön och positioner som delar erfarenheten av stigmatisering, hat och mobbning på grund av storleken på sina kroppar.
En oerhört stor del av viktmobbningen tycks ske inom vården, hur ska man förstå det?
– Det är en häpnadsväckande brist i dagens läkarutbildning och i sjuksköterske- och fysioterapeututbildningen. Studenterna får ingenting av det, säger Erik Hemmingsson och fortsätter.
– Jag har undervisat läkarstudenter, jag vet ju hur man förväntas tänka inom vården. Det här är verkligen en kulturfråga, det handlar om synsätt, värderingar och normer. Och vårdpersonal är inte immuna mot det.
Han påtalar ironin i att tjocka patienter ses som lata när det i själva verket är det ensidiga fokuset på vikt som är en lat analys när det gäller människors hälsa.
Samtidigt är författarna tydliga med att det här i första hand inte handlar om enskilda vårdarbetare utan om strukturer. Om en pressad vårdapparat som tvingas till korta möten med fokus på snabba lösningar, om avsaknad av kunskap och om riktlinjer och manualer som inte tar in komplexiteten i frågan.
Stina Wollter beskriver deras arbete som att de är visselblåsare.
– Vi larmar. Nu har vi testat det här, nu har vi testat ”bantning som bot” och det funkar inte, människor blir bara sjukare, olyckligare och hatar sig själva.
Långvarig stress
Något som blir tydligt såväl i boken som i vårt samtal är den onda cirkel detta system skapar. Vid sidan av ärftlighet och sociala faktorer är långvarig stress en av de stora riskfaktorerna för övervikt. Och den stigmatisering som tjocka människor dagligen utsätts för leder givetvis till långvarig stress. Därtill är det vanligt att stigmatisering och dåligt bemötande gör att många tjocka människor avstår från att söka läkarvård när de är sjuka eller har ont.
– Om samhället på olika sätt talar om för dig att du är fel, då sitter du inte och är så kaxig hos en doktor, då struntar du istället i att gå till doktorn. Är det då din tjockhet som gjorde dig sjuk? Frågar Stina Wollter retoriskt.
För vem har ni skrivit boken?
– Det finns ju flera tilltänkta, säger Erik Hemmingsson. Definitivt till just de som har behandlats som skit och som har känt sig ensamma i det.
Stina Wollter fortsätter:
– Först formulerade vi oss ungefär som att boken vänder sig till dig som är trött på det här. Men jag vill ju också att våra motståndare läser den.
Och vilka är det?
– Det är ju hela dietkulturen, svarar Erik Hemmingsson.
De återkommer båda två flera gånger till hur situationen är framdriven av marknadskrafter och kapitalistiska strukturer. Stora industrier som tjänar enorma pengar på en förenklad bild av att övervikt är farligt och att bantning fungerar. Marknader som lever på att vi alla är missnöjda med våra kroppar. Även smala människor påverkas, då de ofta lever med skräcken för att bli tjocka. Den utbredda stigmatiseringen handlar inte bara om hälsofrågor, här finns också normer kring skönhet. Folks rädsla för att bli tjocka handlar mycket om att vi lärt oss att tjocka personer är lika med oattraktiva personer. Här, menar Stina Wollter, måste vi jobba med representation.
– Vi måste förändra den visuella kommunikationen. Modellagenturerna, rollsättarna, alla berättare måste inventera. Jag har ju kompisar som skriver böcker, nu ska jag inte säga några namn, men som helt plötsligt kan beskriva någon som ”tjock och ovårdad”. De kan inte göra det längre!
De många vittnesmålen i boken visar hur stigmatiseringen ofta tar sig hatiska uttryck. Stina Wollter menar att det är frågan om kontroll som leder till att tjocka kroppar ofta väcker ett så oförblommerat hat.
– Man ses som okontrollerad. Folk står inte ut, framför allt inte med kvinnokroppar, som inte är kontrollerade eller ber om ursäkt för sig själva.
Folkhälsoarbete med värme
Den ständiga motfrågan när det rör dessa frågor handlar om ifall det ändå inte är så att övervikt är farligt? På individnivå är sambanden komplexa men när vi pratar folkhälsa är en befolkning med ökad övervikt förenad med vissa risker. Så hur ska vi som samhälle förhålla oss till det utan att stigmatisera individer? Erik Hemmingsson menar att ett sådant folkhälsoarbete givetvis måste finnas, men det avgörande är bemötandet, att det alltid sker med värme och respekt. Samtidigt, understryker han, får vi inte glömma att den psykiska ohälsan är vår allra största hälsoutmaning. Och vi vet att stigma är en av riskfaktorerna bakom ätstörningar, som i sin tur är den psykiska ohälsa som är mest dödlig av dem alla. Återigen: den onda cirkeln och det kontraproduktiva i ett enkelspårigt fokus på den tjocka kroppen.
Kan se en ljusning
”Kriget mot kroppen” är på många sätt en mörk och dyster läsning och båda författarna tycks pendla mellan hopp och förtvivlan. Men de ser ändå en ljusning i att de inte är ensamma utan del av en gräsrotsrörelse som på sikt kommer kunna förändra. Stina Wollter berättar att hon fått kontakt med människor i vården som vill ha in boken på läkarutbildningen och Erik Hemmingsson är övertygad om att den kommer göra skillnad.
– Speciellt för individer, men den kan också börja rucka på strukturer. Jag är ganska säker på det faktiskt, för de här vittnesmålen, det går inte att argumentera emot dem. Det är dags att vakna nu.