Hon var en flicka på väg att bli kvinna och gjorde handvolter medan coola basketkillar applåderade i bakgrunden. Över en natt var hon överallt. Ett fenomen lika gnistrande som hennes kritvita tandrad.
De senaste åren har det gjorts flera dokumentärer om det sena 90-talets och tidiga 00-talets största stjärnor: om Amy Winehouse, Backstreet Boys och om Paris Hilton. Deras historier är påfallande lika: Den unga stjärnan (inte sällan från arbetarklassen) möter show biz med ambitiös entusiasm och självlysande begåvning. På bara några år når hon alla sina drömmar, men blir sedan lika snabbt en fånge i sitt eget liv. Jagad av påträngande paparazzis har all av värde redan gått förlorat.
Den nya dokumentären ”Framing Britney Spears” från New York Times är inget undantag från det bekanta narrativet, men här syns ytterligare dimensioner av kändisskapets bottenlösa tragik.
I Britneys Spears offentliga liv speglas frågor om klass, sexualitet, psykisk ohälsa och misogyni. Allt finns där. I slutändan blir det en fråga om vem som tillåts vara fri.
I ”Framing Britney Spears” finns scener som knappt går att titta på. Som när artisten – nyförlöst efter att ha fött två barn med ett års mellanrum – försöker skydda sin bebis från de närgångna fotograferna utanför sin bil. Hur hon upprepar ”Jag är rädd” och de vägrar att lyssna. Eller hur hon genom hela karriären tvingas le sig igenom tv-intervjuer med skamlösa frågor om hon är oskuld, om hennes bröst och huruvida hon är en så dålig mamma som det verkar.
Anklagelser som sannolikt aldrig skulle kastas på en man.
Här visas den stora orättvisan: På toppen av karriären är en kvinnas handlingsutrymme ändå mindre än en mans – och när det går dåligt är fallet brutalt nog alltid högre. Kanske är det därför meningen ”Om Britney överlevde 2007 kan du överleva idag” numera finns tryckt på både koppar och t-shirts.
Det är tänkt att vara en tröst.
2007 var året när stjärnan rakade av sitt hår, nedvärderande anklagades för ”psykbryt”, förlorade vårdnaden om sina söner och i ren förtvivlan slog mot en paparazzifotograf med ett paraply. Ingen tycktes vilja henne väl utan att själv tjäna pengar på det. Pressen håvade in miljontals dollar på att rapportera om hennes lidanden. Och hennes pappa, som i princip varit helt frånvarande hela hennes uppväxt och karriär, dök plötsligt upp och fick igenom ett förmyndarskap. Det innebar i klartext att stjärnan förlorade makten över allt, ifrån sin egen ekonomi till umgänget med barnen och medicinska beslut.
Och så har det fortsatt, trots att Britney Spears gjort både nya skivor, Las Vegas-shower och turnéer. Hon har fortsatt vara högpresterande pengamaskin, men ändå inte fått styra över sitt liv. Idag, drygt 13 år senare är hon fortfarande inte fri. Få vet hur hon mår. De intervjuer hon tillåtits göra de senaste 5–10 åren har enligt New York Times varit strikt övervakade.
Vem vill Britney väl? I dokumentären ”Framing Britney” skildras den inte helt oproblematiska ”Free Britney”-rörelsen, som övertolkar allt som publiceras på stjärnans instagramkonto som rop på hjälp. Hängivna idoldyrkare som alldeles säkert vill artisten gott, men som likväl är med om att ännu en gång göra Britneys lidande till en underhållande följetong. De är ju ”på hennes sida”.
I de rättsliga dokumenten heter det att förmyndarskapet är för Britneys eget bästa. Och stjärnans försök att slippa sin förmyndare har hittills misslyckats.
2007 blev Britney-fanet Chris Crocker viral när han på Youtube med rinnande kajal grät in i kameran och bönade ”Leave Britney alone”. Han hade rätt.
Men Daniel Ramos, paparazzin som tog bilderna av paraply-
attacken anser än idag att Britney också tjänade på situationen: ”Hon bad oss aldrig att lämna henne ifred”, försvarar han sig.
Intervjuaren replikerar snabbt: ”Förutom när hon sa ’lämna mig ifred’?”.
Endast en mycket liten strimma ljus glimtar. I en av få hoppingivande sekvenser berättar artistens tidigare assistent och bästa vän Felicia vad hon hoppas på: En dag kommer Britney kunna berätta sin egen berättelse. Historien om en tjej som alla trodde var så lucky.
Om hon vill, förstås.
För att ens kunna göra det valet behöver hon i första hand bli fri.
