Det började i juni med att en annons på Stadsteaterns hemsida för ”en rafflande upptäcktsresa genom förorter, fördomar och förebilder” och en ”urban expedition till det allra fulaste och vackraste vi känner till”. Under titeln Betongsafari håller skådespelaren Robert Fux en föreställning ombord på en buss som färdas genom Stockholms förorter.

Annonsen för pjäsen väckte snabbt reaktioner i sociala medier. Kritiken gällde användandet av ordet ”safari” och ett innerstadsperspektiv i själva upplägget – att pjäsen riktar sig till människor som ska åka ut och titta på förorten.

 – Min första tanke är jag hörde om Betongsafari var att det var ironi, att de knappast kommer att åka ut till förorten på riktigt, säger skådespelaren Evin Ahmad, som bland annat synts i filmatiseringen av Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött.

– Men när jag läste om föreställningen var det inte alls den där ironiska tonen som jag väntade mig. Och att de kallar det för safari, som att det är djur man ska titta på. Hela upplägget känns problematiskt.

Annonsen för Betongsafari inspirerade Evin Ahmad att starta ett eget projekt med samma namn: en serie sketcher som hon lägger upp på videotjänsten Vine. De skildrar en naiv journalist som på tillfälligt besök i förorten låter sig skrämmas och förundras av allt hon ser där.

– Det är mitt sätt att driva med fördomar som jag och mina vänner har stött på.

 Ska du se Stadsteaterns föreställning?
– Absolut. Jag kanske har helt fel, det kanske är en fantastisk föreställning, men jag tvivlar på det. Hursomhelst tycker jag att min betongsafari är roligare.

 Pjäsen Betongsafari bygger på Per Wirténs bok Där jag kommer ifrån – kriget mot förorten, och för manus och föreställningens enda roll, som guide, står skådespelaren Robert Fux. Han har arbetat på Stadsteaterns filial i Skärholmen i tre år. Titeln ”Betongsafari” kommer från när spelade en monolog där för ett par år sedan.

 –  En kille som jag bjöd in att se den reagerade med att säga ”ska jag åka till Skärholmen, det är som en jävla betongsafari”. Jag trodde aldrig att jag skulle få höra något sådant, det brände sig verkligen fast. Jag tänkte att jag någon gång ska ta tillbaka det ordet.

 När han hörde Per Wirtén föreläsa om Där jag kommer ifrån, som berättar historien om de svenska förorterna, väcktes idén till Betongsafari. 

– Vi gör en bussresa för att se på olika typer av stadsplanering. Vi kommer att titta på många typer av stad och på hur flerhundraåriga tankar om staden fortfarande påverkar. Genom att förstå platser utifrån de visioner som föregick dem kan man avkoda dem och komma bort från föreställningar om vackert och fult.

 – Jag är själv uppväxt i ett typiskt miljonprogramsområde i Kalmar som är väldigt avskytt, som folk bara kallar ”höghusen”. Det är en väldigt viktig plats för mig. Det gjorde att jag kunde känna igen mig i Per Wirténs bok.

Hur ser du på kritiken mot hur föreställningen presenteras, att människor från innerstaden åker ut och tittar på förorten?
– Kommer jag från stan? Jag blir den som förutsätts vara mannen, som förutsätts arbeta i innerstaden, som förutsätts åka ut och titta på människor.

– Det har kommit åsikter om att stadsteatern åker ut i förorten och har en safari. Men vi har ett jättebra samarbete i vår närmiljö. Det är som att det inte spelar någon roll, eller så glömmer man bort att det finns en stadsteater där överhuvudtaget.

 – Det är viktigt att prata om stadsplanering och det görs bäst genom att titta på stadsplanering. Vi kommer att titta på fysiska platser, inte människor.

 Går det verkligen att separera?
– Vi har lagt upp rutten noggrant. Vi är noggranna med placeringen av bussen, vilket perspektiv vi har rent fysiskt, så att vi har ett makroperspektiv. Vi kommer inte stå mitt på torget och prata om människor som går förbi. //